lördag, oktober 31, 2009

Gustav Svensson VS verkliga familjemedlemmar

I många år så var en större tv-tradition än kalle anka hos oss "svensson svensson firar jul". Så fort det kom på så ekade det i huset "MORFAR ÄR PÅ TV!!! MORFAR ÄR PÅ TV!!!". Min kära fader menar vi då.

Gustav svensson och min fader är nämligen myyyycket lika till sättet, vilket vi har sagt i många år. Jag har nyligen fått hem och börjat titta på denna fantastiska svenska serie från det ljuva 90-talet (svår sarkasm) och känner igen pappa mycket i honom fortfarande, fast inte lika mycket som på den tiden, pappa har blivit lite stelare, ilsknare... Men med tanke på vad dom två går igenom så är det inget förvånandsvärt att det blivit så.
Men något som skrämmer mej, så mycket mer än spindlar (som ni vet har jag en svårt rotad djup fobi för spindlar) är hur lik denne man är min egna fästman. I envishet, cynism, känsla för det gamla, liten rädsla för det nya etc. Men framförallt dom två förstnämnda sakerna.
Tittade nämligen på ett avsnitt nyligen där Gustav ska tvunget hålla kvar sin gamla volvo -78 fasten resten av familjen vill ha en japansk nissan. Jag lyssnar på gustavs argument för volvo kontra andra utländska märken och upptäcker till min förskräckelse att det är på ett ungefär samma som roberts argument, dock att Rob utrycker dom lite mer..................................... intelligent.
I princip HELA roberts familj är djupt rotade volvofanatiker och Rob själv utbildade sig på en lokal utbildning i gymnasiet som tillhörde just..... ja, ni gissade rätt: VOLVO!
När vi diskutera våran framtida bil så är det just volvo som gäller trots mina ytterst benägna argument för subaru och opel. Nej nej, volvo volvo volvo volvo volvo volvo. Bara volvo. Och när jag sedan nämnde att min drömbil, bilen jag SKA ha är en cerice och svart minicooper, så suckade han bara och accepterade det MOT sin vilja. Han försökte dölja det väl, men jag såg rakt igenom det...

Jag SKAAAAA ha en cerice och svart minicooper!!





"Alkohol har fått mången
dam att bli älskad
som annars kanske
dött ensam"
-Finley Peter Dunne-

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar