fredag, december 13, 2013

Börjar känna mig nöjd med mig själv.

Det börjar bli ok. Det känner jag nu efter en termin i skolan. Jag vet att jag är otroligt överviktigt och just nu väger antagligen det mesta jag gjort hela mitt liv. Min kondition är oxå åt helvetet. Men skit i det. Jag har det senaste ett och ett halvt år fått fler vänner än vad jag kan tänka mig. Vill jag ha fest idag så får jag välja bort vissa för att det skulle bli för många att komma, istället för förr då jag fick knapra ihop med dom och tillochmed bjuda människor jag inte kände riktigt. Människor vill vara med mig och vara mina vänner för den jag är och inte på grund av hur jag ser ut. Sen är det konditionen, jag skämdes som fan förr för att jag inte hängde med i takten dom gick, idag säger jag utan att skämmas att dom måste sänka takten för att det går för snabbt. Aldrig att någon verkar ta illa upp, dom verkar bara mera ok med det. 
Man hör sina kamrater dock kalla andra människor för "Fete-carina, fetto-lars" etc. Jag har aldrig hört något sådant om mig, det värsta jag hört har varit: "Liza du vet, hon som är lite större" Det tar jag inte illa upp över, för det är ett faktum och ingen förolämpning. Skulle ni dock höra någon säga Fete-Liza så säg till mig. Det är inte ok. 

Jag har problem med sömnen dock. Vill inte gå in på detaljer ordentligt. Men lite kort förklarat är det så att jag är infesterad psykiskt av någon/något. Jag är rädd för att somna, för jag är fast. Jag sover så hårt att jag inte vaknar av min väckarklocka. Den håller mig fast, fysiskt. Därför, innan, när jag har haft lektion som börjat klockan åtta på morgonen så halvsover jag en timme eller två, rädd för att somna ordentligt, för då vaknar jag inte i tid. Det har resulterat i att jag börjat må fysiskt illa många gånger. Jag vägrar sova på dagen, för det mesta. Ibland behöver jag det, jag är inte perfekt. Jag försöker lägga mig normal tid, men jag vågar inte somna. Sen säger människor till mig att jag måste stiga upp tidigare, jag har vänt på dygnet. Nja, inte riktigt. För det första vaknar jag inte av klockan, för det andra så när jag lyckas vakna normal tid (8-9.30) så är det som att någon lägger en hand på bröstet på mig och trycker tillbaka mig. Min terapeut är orolig och innan vi går in på att det kan vara något psykiskt så ska jag gå till läkaren (på måndag) för att ta prover och sånt för att se att det inte är fysiskt eller att jag lider av någon brist på någon vitamin eller järn eller, ja jag vet inte. 

Men att återgå till att jag känner mig ok. Jag har börjat bli mer religös. Jag bryr mig inte vad främmande tänker om mig, är jag ute så bara blundar jag och vänder mig mot vinden och känner hur Gudinnan andas mot mig och genom henne och tack vare henne så känner jag ingen ångest. Så ofta som möjligt så försöker jag ta kontakt med Gudinnan, Guden eller deras variationer. Jag mår bättre av detta. 

Skolan är ju över nu. Eller tja, inte riktigt. Samhällskunskapen och Religionen är totalt färdiga och innan söndakväll ska sista uppgiften vara inskickad. Lutar år relativt höga betyg på alla dessa och det är jag lycklig över. Nästa termin samt sommaren ska jag plugga på NTI-skolan. En distansskola. Nästa hösttermin ska jag plugga matte 2 och terminen efter det matte 3 på skolan inne i stan. Kommer återkomma mer om vilka ämnen jag kommer läsa. 

Ta hand om er /XOXO