Äventyr i natten

I natt så kom Krister och hämtade mig vid ett-tiden och så begav vi oss av. Han jobbar ju med att leverera tidningar mitt i natten och på tidiga morgonen och han har frågat länge om jag velat följa med. Jag har alltid sagt "raincheck" för att vara med Robert istället, men nu kände jag att jag fick allt tacka ja. Jag ville ju verkligen. Och för Robert gjorde det inte så hemskt mycket, han fick chansen själv att göra det som han har skjutit upp.
Vi åkte till hans jobb och började packa in tidningar i (den stora?? lilla?? i mina ögon var den stor) och så begav vi oss runt kvart över två tiden. Först till Ronneby och Kallinge. Tillochmed jag fick hjälpa till lite så jag fick känna mig nyttig. Men för det mesta satt jag i bilen medans han leverade tidningarna. Vilket var helt ok, jag förstod att han inte ville jag skulle röra till systemet. Jag hade nog lärt mig systemet ganska kvickt men tiden att lära mig fanns inte och så var det ju inte riktigt nödvändigt.
Tillbaka till K-na och det kurrade redan i min mage och vi hade typ en och en halv timme kvar att spendera innan nästa tidningarna skulle hämtas upp. Jag hade för mig att subway hade öppet till fyra på fredagarna. Vi körde dit och så var det ju såklart stängt. Vi kikade hur dom hade öppet och då hade rört till dagarna, DET VAR JU LÖRDAGAR DOM HADE ÖPPET TILL FYRA!! Jag föreslog michells och han tyckte det var en bra idé och dom viste vi ju säkert hade öppet. Så vi begav oss dit och beställde. På skylten så såg det ut att vara mycket mat, men trotts det så var det skyhöga priser. Vi fick in maten och jag trodde inte mina ögon. Det var den minsta potion mat jag sett i hela mitt liv. Jag hade beställt en kebabtallrik, det var snarare en kebab ansiett med mer sallad än pommes och köttet gömde sig under grönsakerna. FRUKTANSVÄRT besviken för det var väldigt dyrt. Och man blev långt från mätt.
Klockan är halv fem på morgonen och vi är tillbaka på hans jobb för att hämta fler tidningar. Och efter en stund är vi påväg till Växjö. Jag sörjde lite att vi var där så sent på natten, hade det varit på dagen så kunde han ha slängt av mig på sjukhuset och så kunde jag tagit tåget hem efter jag besökt Johanna.
Vi skojade och skrattade och hade jättekul och pratade MASSA gamla minnen. Jag menar vi har känt varandra sen vi var ungefär 13. Ojsan, det är ju tio år nu när jag tänker efter. Vi har varit ihop X antal ggr och allt roligt vi har gjort går inte att räkna på händernas fingrar om man så hade tjugo händer. Jag menar båten, åååh båten.

Det var längesen nu så nu vågar jag berätta om det för min familj. Men jag var inte gammal. Runt 15 till åldern. Klockan är sent på kvällen, kanske runt elva. Mamma och pappa är iväg och ska inte komma hem försen middag dagen efter. Cassie, min underbara hund, låg och slumrade i sin korg och jag hade ASTRÅKIGT. Ville göra något roligt. Telefonen ringer och det är Krister, Björn och Nane som vill att jag ska komma till dom i Trummenäs i en båt dom lånade av nanes föräldrar, en bra bit därifrån jag bor. Jag förklarar att jag kan inte ta mig dig för mamma och pappa är inte hemma. Och ingen annan kan hämta mig heller för den delen. Dom undrade om jag inte hade någon släkting som kunde köra, jag ringde till mamma och pappa och frågade men dom sa att även om någon kunde skjutsa mig så fick jag inte åka. Det var alldeles fö sent på natten. "skitsnack" tyckte jag på den tiden. Nu när jag mognat så inser jag oxå att det var det för en 15 åring som var hemma själv och ingen kunde hämta mig OM något hade hänt. Jag hade förbjudit mig dotter detsamma. Klockan började dra sig mot halv ett tiden, och Björn svarade den här gången, innan hade det bara varit Krister som svarat, fasten jag pratade med alla tre lika mycket. Njaaa, kanske inte nane så mycket för han är så blyg och vi kände varandra inte så väl på den tiden. Björn och Krister gick ju i samma årskurs som mig på högstadiet. Björn skrattade och sa att dom fått tag på en moped och Krister den galningen var påväg ut till Tohamn för att hämta mig. Han skulle vara där om en timme kanske (det tar ungefär en kvart med bil). Jag fick panik. Kastade in mig i duschen och valde sen kläder en stund. Det var på tiden jag var så oerhört bekymrad om hur jag såg ut. Alltså, utöver normalt.... Sminka sig, parfymera sig, lägga upp massa mat till cassie så hon inte skulle hungra. Ut och kissa Cassie, nytt vatten i skålen och sen hörde jag moppeden brumma utanför.
Och visst var det Krister alltid. Med en skruttibangbang moped. Lyset var sönder så han fick hålla en ficklampa framför sig för att se något. hihi. Och så begav vi oss ut i den mörka högsommarnatten. Och allt man kan göra på en liten moped lyckades vi göra, hihi. Vi tillochmed stannade för att "kela". NEEEJ, inget sex. jag lovar. Men lite grövre än bara kramar dock.... Det var fantastiskt så mitt ute i natten. Jag kommer så tydligt och väl ihåg vindarna. Man kände verkligen där det var kallt och där det var varmt. Det kunde vara hur kallt som helst ena sekunden och nästa så skakade man av köld. Eller nej, inte riktigt. Krister är en lika bra kamin som jag. Väl framme i trummenäs, bjöd dom mig på öl men jag ville inte ha. Dom hade inte så många heller och det var bara folköl så jag var ju aldrig orolig att dom skulle bli för berusade. Hade jag känt det så hade jag nog vänt om hem, gått om det så hade varit det. Vi satt på brygga, på båten, i båten och skojade och skrattade och lekte lekar och hade asroligt. Rätt var det var så fick Björn för sig att bada mitt i natten, men såklart hade han ju inga badbyxor med sig, men han tvekade inte en sekund utan kastade alla kläderna och hoppade kanonkula i vattnet och skvätte ner hela mig. Dyngsur som jag var (ok, jag överdriver lite nu... hihi) så gick jag in i båten och la mig och drog en filt över mig. Jag var inte trött, men jag frös lite. Strax så kom Krister och vi kelade, strax efter det kom BJÖRN, iskall och kröp ned under täcket. Tur som det var så hade han tagit på sig kläderna igen annars hade jag inte tillåtit det. Jag hade vägrat. På den tiden hade jag liiiite gränser iallfall. hehe. Vi låg och kramades alla tre (även här blev det inget mer. svär på Hecate) medans Nane, blygisen var utanför och gjorde vad han nu gjorde. Höll utkik eller så. Jag tror vi måste somnat eller så men det började bli riktigt ljust och jag sa att nu måste jag komma hem snart för jag måste vara i god tid hemma innan Mor och Far kommer hem. Sagt och gjort och krister och jag begav oss igen. Hemresan är inte ett lika starkt minne som utresan. Jag vet inte riktigt varför. Kommer bara ihåg att vi åkte i morgonljuset men det är allt lixom.
Väl hemma så städade jag lite, fast iom att jag inte varit hemma så hade jag ju inte hunnit stöka till lika mycket som vanligt. Ut med Cassie igen och sen vad jag henne en godisbit som tack för att hon fått vara hemma själv några timmar.
Mamma o pappa kommer hem lite tidigare än beräknat, jävla tur att jag sa att vi skulle åka när jag gjorde det. Men jag kände att jag var så trött så jag höll på att svimma. Det var tiden innan jag blev riktigt sjuk och spenderade all tid i sängen och gå o lägga sig mitt på dagen på den tiden var ju en omöjlig tanke. Och dom hade säkert misstänkt något, iom att jag tjatat så om att få åka iväg mitt i natten. Detta var ju oxå på den tiden jag ÄLSKADE att ligga på stranden och bada oxå (nu hatar jag det, men det kanske kan vara roligt att göra det med Robert till sommaren. Har inget minne av någon älskare som följt med mig till stranden bara för att ligga oh löka). Jag begav mig till lilla strand och la mig och DÄCKADE av trötthet omedelbart i bikinin. Jag somnade på mage och sov i många timmar i högsommar solen. Hm, vaknade av att det sved på ryggen. JAG HADE BRÄNT MIG SÅ IN I HELVETE!!! Jag har aldrig direkt använt sololja, framförallt inte på den tiden jag VILLE bli brun. Nuförtiden använder jag det med riktigt hög "vaddetnuheter". Resistans?? Äh, ni vet vad jag menar. Jag gör allt för att inte bli brun.
Ja ja, somliga straffas omedelbart. Men det var ett straff jag tog emot med glädje.
"lyckliga dagar, är som ett kärleksland"

Jaja, tillbaka till natten. Eller vänta nu, nu är det ju morgon. Jo som sagt så skojade vi och skrattade. Och i och med allt vi genomlevt så skojar vi och skrattar väldigt mycket om sex. Men till skillnad från vissa andra så när jag kände att det blev för mycket och det blev lite obehagligt så slutade han helt enkelt och backade några steg till där det var ok. Robert ringer klockan halv åtta på morgonen, klockan är halv två oss honom och han ska upp om tre och en halv timme. Han berättar att han inte har sovit för han inte kunnat somna utan mig, och jag blir tyvär arg på honom. Nej, inte arg, inte det minsta. Mera orolig, men det yttrade sig i ilska, ni vet hur det är.... Jag menar, han hade chansen att kunna gå och lägga sig RIKTIGT tidigt och få en hel natts sömn utan att jag väcker honom med mina mardrömmar etc. Jag röt ifrån och slängde nästan på luren i örat på honom med orden "sov nu för fan". Jag vet, jag är inte perfekt. Alla gör vi misstag, framförallt när vi är oroliga. Jag var "arg" en stund till men fick några sms som fick mig att vända 180 grader. Robert skickade och förklarade att han blev ledsen för att jag var så arg och att jag blev så arg hjälpte honom inte alls att somna bättre. Snarare tvärtom, nu hade han det ännu svårare att somna om. Han hade ringt för att få hjälp med att somna med lite vackra ord så som att jag älskar honom och liknande. Jag kände ju omedelbart att han hade fullkomligt rätt och jag ringde upp homom omedelbart och bad om djupast om ursäkt (se, jag kan be om ursäkt när det är något jag tycker jag gjort fel. Tycker jag att jag inte gjort fel så ber jag inte om ursäkt). Jag sa dom vackra orden han ville höra samt slängde in mer kärleksförklaringar som var fullkomligt sanna. Vi la på och allt var ok.

På vägen hem svängde vi in till grillen i Rödeby, där tommy jobbade. Vi snackade och drev med varandra som vanligt och hade jättekul. Klockan är nu runt nio tiden på morgonen. Raggare som dom båda är (jag dömmer inte männsiskor för deras stil eller utseende, fast jag kan driva med det ordentligt) så åkte eddie meduza strax på och sketchen "knulla lisa på spisen" kom ju upp på tal såklart. Inte för inte jag har mitt smeknamn spis-liza.
Jag undrade vad fachinationen med eddie meduza var och dom kunde inte förklara riktigt. Jag suckade och sa att världen blev en mycket bättre plats när han dog. ALRIGHT, om blickar kunde döda säger jag bara.... Från båda två. Jag börjar skratta och bita mig i läpparna, sen klämmer jag fram: "ÅÅÅH, jag vill säga något mycket värre". Krister tittar på mig med "hat" i blicken och säger, så länge det inte handlarom Elvis så. Jag skrattar och säger att då är det bäst att jag håller tyst. Tommy tittar på Krister och säger: "Hon ska väl dra fram något om att man inte kan lyssna på en gammal fet knarkare." Förolämpad som jag blev sa jag med skratt i rösten att för guds skull. Jag har väl inget emot att han var knarkare eller att han var fet mot slutet. Nej nej, den stora frågan lyder, VEM kan lyssna på elvis presley, PUNKT! Sen fick jag springa. Dom jagade ut mig ur kiosken. Men jag fick komma in strax igen.

Hemma igen vid kvart över elva på morgonen. Ringde Robert och pratade med honom tills han var tvungen att åka. Men vi kände båda två att vi ville prata igen så jag ringde honom på mobilen så pratade vi tills han kom fram till jobbet, eller tja, en liten stund tidigare la vi på. Jag däckade, men vaknade vid fyra för att klockan fem skulle jag vara hos min kära syster på middag. Men jag hade en sån fruktansvärd huvudvärk och lederna värkte värre än någonsin, så jag fick ringa och säga att jag inte kunde komma. Det var helt ok, det förstående kvinnan som hon är. Så vi bestämde att vi skulle träffas i morgon istället.

Ja vid min gudinna vilken underbar natt. Förutom det faktum att man saknat ihjäl sig efter Robert. Men roligt har jag haft. Bara måste göra om det snart.

puss på nästan alla där ute