Jo, det stämmer nog väl.
Det är i människans natur att rädslas vad dom inte förstår. Vi fascineras dock oxå av det.
Vi räds så mycket saker som vi inte förstår, framförallt av det onaturliga och oförklarliga. Vi har sett det så många ggr på film, ett alienskepp landar på jorden och OMEDELBART blir det attackerat. Utan att vi vet deras uppsåt. TÄNK om dom är onda och ska förgöra oss? Ja, tänk. Men tänk även om dom kommer för att hjälpa oss, lösa svåra problem som svält, törst, krig etc. Borde vi istället inte öppna våra armar och välkommna dom, fast med i baktanken ha att dom kan vilja oss illa. Det är så¨jag bemöter nya människor. Jag ger dom chansen att behandla mig väl, fram tills jag vet om dom gör detta så är jag reserverad. När jag väl upptäcker att dom vill mig väl, så öppnar jag mitt sinne och blir mig själv. Blir jag dock sviken så lämnar jag dom, om jag inte måste ha kontakten kvar med dom, så som vissa familjemedlemmar, partners till vänner samt andra som måste finnas i mitt liv för att jag ska kunna leva ett sånt normalt liv som möjligt. Men med dessa Så är jag bara ett skal. Det vet ni som har umgåtts med mig och sedan dessa människor jag inte litar på. Robert blev chockad hur anorlunda jag var, han kände inte igen mig alls. Jag är i vanliga fall en glad tjej, full med humor och skratt. Aldrig rädd för att säga det jag tycker och tänker, tom säga lite för mycket ibland. Men det är jag. Jag vägrar hålla tyst. Men med dessa människor var jag verkligen ett skal. Jag var tyst, skämtade aldrig och sa ABSOLUT ALDRIG vad jag tänkte när något kom på tal. Varken positivt eller negativt. Tyvärr så flyger mitt riktiga jag fram genom muren men VARJE gång har jag fått ångra detta intensivt, som den gången jag berättade om mitt drömbröllop. Har inte gråtit så hemskt på länge.
Något annat som skrämmer människor bara för att dom inte förstår det är ju absolut religion. Alla religioner som man inte förstår skämmer massorna. Alla ovanliga, utanför normen, anses onda. Man bryr sig inte ens om att ta fram fakta om det, utan man bara antar eller ta den lilla informationen man får från media (som ofta är felaktig) eller gör lösa utdrag från hemska historier från människor. Varför bryr sig inte människor om att berätta det positiva med en religion, utan bara tar hemskheterna? Jo, för att man inte känner något direkt till om det och tar extremisterna som exempel. Extremister finns det inom allt, och det är ofta dom som kommer till ytan, för dom uppmärksammas av media. ALLA vegetarianer hatar alla som är djurätare, eller hur? Hoppas ni som läser detta inte tycker så. För så är det verklgien inte. Varken jag eller Robert skulle tänka oss att försöka övertala någon att bli vegetarian. Om någon frågar så berättar vi mer än gärna om det, men aldrig övertala. Om någon ska bli vegetarian ska det vara av deras egna fira vilja. Jag säger att jag är häxa och automatiskt så tror alla att jag håller på med ond magi och tillber satan. Hmpf, i min religon finns det inte ens en satan, en djävul. Ingen som är mer ond än god. I min religon så är alla gudarna precis som människor, ingen är ond eller god utan alla är svartvita. Sen, precis som med människor, så finns det dom som är lite mer omoraliska, dom som tror saker som andra inte håller med om (som tex att krig är bra), som är lite mer egoistiska. Tja, ni känner människor, ni vet alla brister mänskligheten har. Precis samma brister har mina gudar och alla är lika skilda som varje mänsklig individ.
Alla satanister offrar djur.
Alla muslimer förtycker kvinnor.
Vi hör talas om extremister och tror automatiskt att alla är såna som är utanför den svenska normen, trots att om dom får en familjemedlem som tror, tycker eller håller på med något som dom hört talas om, och beter sig raka motsatsen mot vad dom hört. ÄNDÅ är alla vegetarianer, muslimer, rollspelare, häxor extremister.
Självklart finns det undantag här med. Det finns normala människor som inte tror att alla är extremister. Dessa människor har öppnat sig inför verkligeheten och lyssnat på ÄKTA människors historier, läst på och bildat sin egna äkta uppfattning.
Jag hade en kvinnlig vännina som växte upp i en normal, svensk, kristen familj. Men i vuxen ålder konventerade hon till islam. Hon började bl.a. be mot mecka och klä sig i slöja. Hon förklarade för mig att det var inte så att muslimer inte vill att kvinnan ska visa sitt hår av samma anledning som att andra människor inte vill visa sina könsdelar. Håret är heligt och ska endast visas bland äkta makar samt sin familj. Det låter vettigt i mina ögon. Dom flesta muslimer har samma moral som kristna. Men även här finns det extremister. Dom tolkar koranen på sitt egna sätt och det blir fel i slutändan. Men det gör även kristna. Finns det inte frireligösa kyrkor som vi tycker gör fel?
Vi läser skräckhistorer i tidningen om rollspelare och lajvare som inte kan skilja fiction från verkligheten och hur dom går ut och dödar människor för att dom tror att dom fortfarande är i äventyret. Andra "skräckhistorier" (enligt mig inte skräckhistorier) är hur man fastnar i det och låser in sig och spelar dygn och veckor i sträck och kan inte hantera den vanliga verklighetens vardagsliv. Sanningen är den att det är ytterst få människor som detta händer med. Vi pratar om 1 på tusen som börjar rollspela och lyckas hitta så många människor som det behövs för ett rollspel som vill spendera ALL sin tid med detta är ytterst avlägsen. Visst, ok. Vi spelar ganska många timmar i sträck. Ofta mellan sex och åtta timmar med en paus för mat. Och spelar man en kampanj så kanske det blir en gång i veckan i tre till fyra veckors tid. Men ofta så dröjer det ett par veckor, kanske mer, mellan rollspelen. Är detta så konstigt? Hur mycket tid spenderar vi inte framför tvn, döva drönare avskärmade från verkligheten. Här intergerar vi med verkliga människor och verkligen umgås, istället om man skulle titta på en film och sitta tillsammans och knappt säga ett ord till varrandra. Man kan träffas ett gäng och se en eller två filmer och så går man hem och inser att man knappt utbytt tio ord med varrandra. Hade det inte varit lika bra att se filmen ensam och sen träffa sina vänner för att verkligen UMGÅS?
Genom mitt liv har jag träffat på MÅNGA rollspelare och lajvare, framförallt i livet men även genom nätet och ingen, jag upprepar INGEN har mött ett av dessa extremfallen. Den som leder rollspelen eller lajven känner ofta personen som börjar väldigt väl eller om inte så hör den för med den/dom som föreslår människan om personen som vill börja och gör en uppskattningsvis psykologisk profil. Om personen visat tecken på besatthet, våldsamhet, verklighetssvårigheter etc tidigare.
BTW något som ALDRIG får förekomma i ett rollspel eller lajv är ÄKTA våld. Då blir personen utkastad utan pardon och chansen att komma med i fler såna saker förminskas oerhört.
Sen kan jag absolut hålla med om att om en ungdom visar tendenser till besatthet i tidig ålder så ska man vänta ett par år tills som har mognat. Bara för att vissa är redo vid en viss ålder betyder inte det att andra är det.
Något som vi oxå inte förstår och räds är ju vampyrer, varulvar och andra "creaturs of the night". Men varför egentligen, dom gör ALDRIG (med verkligen ytters få undantag) ett av dom värsta brotten som finns enligt mig. Att skada sin egna sort. Dom jagar heller aldrig för nöjes skull. VI däremot, människan. drar oss inte för att göra någon annan människa illa. För girighet, svartsjuka eller bara ren underhållelse. Jag pratar bara om att döda, man kan skada andra på andra sätt som är minst lika hemska. Sexuella trakasserier, utpressning, våldtäckter, mobbning, media pressar oss dagligen till att vi ska vara så perfekta som möjligt, vilken ingen människa. Det hemska är att många inser inte att dom gör detta ens. Att konstant fråga vad för färg man har på trosorna, är verkligen sexuella trakasserier. Flickan som får denna frågan kanske inte vågar eller kan säga ifrån. Och även om hon skrattar så dör en del av henne inuti varje gång hon får frågan. Alla tjejer, oavsett ålder, oavsett land och kultur jag har frågat, har tyckt detta skulle vara oerhört fel och anser det absolut vara sexuella trakasserier. Jag har frågat dessa kvinnor detta under olika sammanhang, intima samtal, fester, öppet över internet, tillochmed på gatan "undercover" som journalist för någon okänd tidning... Alla, och jag menar ALLA, utan undantag har tyckt detta vara fel. Man kanske borde tänka lite innan man handlar.....
Så tänk efter innan ni tar ställning till saker eller handlar. Skulle du vilja bli behandlad annorlunda bara för att du TÄNKER annorlunda? Vill DU i så fall bli behandlad som extremisterna? Prata och lyssna på människor som verkligen vet, är pålästa och involverade i det för att förstå hur det fungerar innan du gör dina antaganden. Kanske dom vet något som du inte vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar