KHK på StarsNstripes

Igår var jag på terapi, är så stolt, gick hela vägen till sjukhuset. När jag kom fram blev jag glad därför min favoritreceptionist som har både varit på semester och sen varit sjuk en längre tid, var där. Vi pratade en stund, sen satte jag mig för att vänta på min terapuet och lyssna på musik. Men min mobil bråkade med mej och ville inte gå in på mitt vanliga nät utan hela tiden ville gå in på sjukhuset, så det kom upp en ruta hela tiden som frågade om jag ville gå in på det nätet. Jag klickade nej, men lika snabbt som jag klickade det, kom den upp igen. Och det gick inte att stänga av. Hur jag än gjorde kunne jag inte gå in på mitt egna 3nät. Tillslut i all ilska stängde jag av mobilen. Precis när den slocknade så blev jag bara: "VA FAAAAAN!!!" Jag kommer inte ihåg min pinkod. Jag gick till receptionen och frågade om jag kunde få låna deras telefon för att ringa min man som kunde kolla upp koden åt mig. Det ordnades och tillslut kom jag in på min mobil och till min lättnad även nätet. Den bråkade inte med mig längre.
När klockan blev fyra (då jag skulle vara inne hos henne) så hoppade min terapeut ut ur sitt rum och frågade om det var ok om jag väntade medans hon ringde ett samtal. "Javisst" sa jag. 20 minuter gick tills jag fick komma in, men hon var ovanligt stirrig och snurrig, hon som brukar vara samlad. Jag frågade lite frågor och hon var tvungen att leta upp papper etc som hon inte hittade. Men nu har vi ordnat så jag kan börja simma oxå som träning. Jag får bidrag med det. Skönt, tar ett litet tag innan det godkänns men det kommer det att göra. (Oj, vänta lite. Kom på ett samtal jag måste göra innan tolv. Jag skriver strax igen)
Tillbaka!!! Jo, jag ringde försäkringskassan för att se om jag skulle få min aktivitetsersättning, beslutet har inte varit tagit än så länge. Jag får min aktivitetsersättning OCH får pengar retroaktivt sen i juli. Så den här månaden får jag pengar för 3 månader! Robert ska få en vinterjacka är det bestämt och jag, tjaaaa. Jag ska väll försöka spara lite pengar, fast lite kläder skadar väll ingen när vinterkläderna har kommit in. Jag har redan handlat på många ställen där höstkläderna kommit, så jag får vänta tills vinterkläderna kommer.... Jag behöver en tjock jumper.

Efter jag var på terapi igår så åkte jag in till stan. Först skyndade jag mig till simsalabim för att se om jag kunde hitta någon fin present till min moster som har 60-årskalas nästa lördag. Hittade ett jättefint armband som jag gör själv. En bas-ask så att säga, man köper en ask med alla saker som behövs till armbandet samt instruktioner om hur man gör och TADAAA. Man ger bort en personligt armband som man gjort själv. Älskar att pilla och knyta och göra smycken. Och detta var på rea och var det sista i sortimentet och dom skulle inte ta in fler. Så jag passade på, men sen var pengarna slut. 1 krona hade jag över efter det.

Klockan halv sex sätter jag Pina Colada (favoritdrinken) och ett stort glas vatten (utan is, som vanligt). Jag var jättetörstig, så jag halsar i mig 2 tredjedelar av vattnet med en gång. Jag tar upp min bok och sätter på mig hörlurarna för att läsa och lyssna på musik.



Strax över halv sju kommer Robert och vi beställer mat. Man var tvungen att beställa en trerätters för annars fick man inte boka bord (dom utnyttjade ju tillfället att sälja mer mat iom att det var KHK-hockeymatch på tvn, bortamatch i Leksand). Redan efter företten var jag proppmätt och kunde inte förstå hur jag skulle få i mig två rätter till. Hocky började ungefär samtidigt som vi fick in huvudrätten. Jag pillade bort så mycket kött från mina revben som möjligt och åt upp det samt några pommes, men det fick räcka. Efter en stund kom efterrätten och jag mådde illa då jag påbörjade den. Men den gick ner iallafall. Resten av kvällen satt jag och läste och lyssnade på musik medans Robert var helt uppslukad i hockey...

 

Det blev 5-1  till Leksand. Men det var väntat att vi skulle förlora, det sa både pappa och Robert. Jag bryr mig inte. Efter jag suttit där i ungefär fyra timmar så skulle vi äntligen gå, för matchen var över. Vi tog en taxi hem och jag mådde jätteilla av all mat, alla människor och att det var stekhett inne på stars. Så jag hade en enorm ångest. Jag fick sitta inne på toalettgolvet en kvart för om jag skulle kräkas, men det släppte efter en stund och jag pallade ta mig till sängen.



Robert har skadat sin stackars fot och halta runt, han vrickade foten rejält i fredags. Så här såg foten ut i lördags sen:

Nu är jag jättetrött. Ska nog lägga mig en stund. Ha det bra!