Hällde i ris och vatten i microriskokaren, ställer in den i micron på 40 minuter och sätter mig ner framför datorn. Telefonen ringer och det är min älskade svärfar som ringde. Jag berättade att Robert var på hockey och då ville han prata med mig. Jag älskar min svärfar och han är rolig, snäll och ja en massa annat. Men något han oxå är, är en pratmakare. Han slutar inte prata :D Så det går en stund och jag känner något luktar lite konstigt. Men jag tänkte att det var det bruna riset som skulle lukta så. Men efter en liten stund till luktade det så hemskt att var var tvungen att säga till min svärfar att nu var jag tvungen att lägga på för jag tror jag höll på att bränna vid maten. Jag öppnar micron och ett moln osar ut. Det stinker bränt ris och något jag inte kan placera. Men när jag lyfter på microkannan upptäcker jag vad den andra lukten var. Smält och vidbränt plast. Lyckat Liza.
Jag ringer till Robert och snyftar lite, han tröstar mig och jag känner mig bättre. "En olycka händer lätt och det kunne hända även den bäste. Ibland är man lite klantig. Inte ska man dömmas för det?"
Lät resonabellt och så fort vi lagt på ringde jag till mamma och sa att jag behövde en ny riskokare för jag hade haft sönder den gamla. Hon sa bara jaha, det var väl oturligt och nog ska vi skaffa en ny alltid.
Nu har jag satt på en vanlig kastrull med ris, tar lite längre tid men nu är det säkrat att jag inte kommer bränna vid det hehe. Om jag inte skulle somna eller så. Men även om jag gjorde det skulle det inte göra något. För jag har satt alarmet på när riset ska vara klart.
Detta var en resa och förhoppningsvis har jag lärt mig något. Nu ska jag bara få ut den vidbrända lukten ur lägenheten, har flera fönster öppna samt balkongdörren.
Hoppas ni klantar er ibland med, så jag inte är ensam :)
XOXOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar