Akuten tur och retur tack

Har tagit hormontabletter i några veckor nu för att få igång min mens ordentligt. Men hade jag vetat vilka följder som skulle komma hade jag inte gjort detta.
Min mens kom i söndags med lite smått mensvärk. Men på måndagen började det göra riktigt ont och på kvällen gjorde det så ont att jag skrek och grät. Så det var bara att ta taxin till akuten. Robert var tvungen att stanna hemma för vi hade tvätten och vi kunde inte lämna den. Men han skulle komma så fort han kunde om det var någon idé.
Jag kom in ganska fort och  dom tog först blodprover, vilket jag klarade på första sticket. Helt fantastiskt var det, för förra ggn jag låg på akuten tog det 26 ggr, 5 olika sjuksköterskor plus narkossjuksköterska och tillsist nån apparat för att leta rätt på en bra ådra. Sen var det blodtrycksmätaren, den gick inte upp en enda gång. Den klarade att ta mitt blodtryck med en gång utan att man var tvungen att sätta om den ett par ggr. Allt detta är för att jag har gått ner så mycket i vikt, säger dom och det tror jag med.
Efter många tårar fast inte så lång väntetid, så fick jag träffa en genekolog. Han gjorde en undersökning och det visade sig att jag hade väldigt mycket blod i mig och att smärtan kom från mensen. Mer än så var det inte. Men han förstod att jag behövde smärtstillande så vi diskuterade och jag sa att jag hade tagit Nobligan förr mån sån här hemsk mensvärk. Så jag fick en ask såna utskrivna plus en hjälpmedicin som ska förstärka effekten. Jag fick några Nobligan hem men inte hjälpmediciner. När jag väl kommit ut och satt i väntrummet i väntandes på en taxi så ringer mobilen, ett dolt nr, hm... När jag svarade så var det min doktor som ringde. Han berättade att han hade missat att jag hade en infektion i kroppen (som oxå kunde hjälpa till att bidra med smärtan) i och med att jag inte hade feber när jag kom in eller att jag heller inte hade haft det innan. Så jag fick antibiotika utskriven som jag skulle ta om smärtan inte lättade efter ett par dagar eller om jag skulle få feber.
Nobliganen jag fick från sjukhuset hjälpte inte så jag sov inte en blund den natten. Dagen efter var jag helt dötrött, men Robert kom hem tidigare från jobbet för att hämta upp mina mediciner och handla lite annat. Tog en dos av dom riktiga tabletterna och hjälpmedicinen. Detta var vid åtta. Halv nio däckade jag, jag vet inte om det var för att jag var så trött eller om det var medicinerna men jag kunde inte röra en muskel. Telefonen ringde hörde jag genom halvsömnen och jag hör att Robert säger att jag sover. Fick reda på senare idag att det var mamma som ringde och var orolig.

Klockan fem i morse vaknade av oerhörda smärtor. Jag väckte Robert för jag kunde inte röra mig för att det gjorde så ont. Han hämtade ett äpple till mig för jag måste äta något ihop med medicinen för annars får jag ont i magen tydligen. Sen hämtade han en ny flaska vatten och en varmvattenflaska att lägga på magen. Tabletterna hjälpte lite efter runt en halvtimme-timme. Men jag har fortfarande ont, men det är övervinnligt. Jag står ut. Nu är klockan tjugo i elva och jag har varit vaken sen fem. Nu ska jag sova igen strax, men först ska jag ringa min oroliga mamma.

ha det bättre än mig, snälla!