Vill inte klaga men, ont i foten. Ynf, ynf...

Härrom dagen, nån gång i veckan som varit så började jag få ont i foten, lilltån och tån bredvid och sen sträcker det sig längs med benet/musklerna (kan inte skilja på det) in på halva foten. Jag får halta mycket och just nu har jag inte råd med att ha ont i en fot. För att jag ska fortsätta motionera. Värken har bara blivit mer och mer ju längre det går istället för tvärtom då det borde bli bättre och bättre. Idag och igår har jag haft så ont att jag har haft svårt att ta mig fram, framförallt på kvällen igår och hela dagen idag. Jag måste ringa 1177 i morgon och fråga om dom tycker jag ska ta mig till vårdcentralen eller vänta några dagar till, eller hur jag ska göra.

Jag ska även ringa min terapeft i morgon för att fråga om min träning på recept är färdigt, så jag kan börja simma. Ska bli skönt, och det är ju en träning som jag kan göra även när jag har ont i foten.

Har haft lite småkoll på vågen denna vågen, och det ser inte positivt ut. Detta är någon sorts svart magi. Förra veckan då jag knappt tränade alls och åt lite skit, då gick jag ner 2 kg på en vecka. Denna veckan har jag tränat så mycket det har kunnat gå trots ont i foten. Och jag har skött maten mycket bättre denna veckan än förra. Men hur det ser ut hitills så ser det ut som jag har gått upp ett kg! Ta det lungt, jag tänker inte ge upp för detta. Och jag vet att man ibland står stilla eller till och med kan gå upp något kg. Men jag blir lite deppig för detta ändå. *suck*

I går var vi hos mina föräldrar över dagen bara, för att Robert skulle hjälpa Pappa med att lägga golvet ute i boden. Under tiden skrev jag en recention på papper, som snart ska hamna här, det lovar jag. Det tog ca två timmar, men tiden sprang iväg och jag märkte inte ens att det gått så snabbt. Men efter jag var färdig började jag frysa och må lite kasst, så jag gick upp på gästrummet och la mig i sängen och läste. Efter en stund var det lunch och sen jobbade dom en stund till och sen åkte vi hem.

Idag har jag sovit enormt mycket. Jag vaknade vid tolv-ett tiden och satte mig vid datorn för att läsa aftonbladet, 9gag och facebook. Tog ca två-tre timmar. Sen var jag så trött igen att jag såg dubbelt. Då var det bara att lägga sig igen. Robert åkte iväg på hockey och ringde och väckte mig när han var påväg hem. Då kännde jag mig mycket piggare och gick upp.
Nu är jag trött igen, och vi har inte ätit middag än och jag har lovat att vi ska se en film. Egentligen orkar jag inte alls och känner mig gråtfärdig, men jag har lovat....

Ta hand om er.

XOXO

Grow old, not up!

Var och handlade med Robert igår, så vi skulle slippa handla i dag. Typiskt nog glömde vi lite saker så jag var tvungen att ta mig dig idag ändå. Men jag använde min ny app som heter RunKeeper som mäter hur snabbt man går/springer, hur lång tid det tar i genomsnitt att gå en km, hur långt man har gått och hur många kalorier man spenderat. Så jag gick till Maxi det var jätteskönt. Jag jobbade vissa bitar och det gick bra. Om ett tag kanske jag orkar jogga halva biten istället för bara småbitar här och där. Skulle handla B&J så jag scannade den. Upptäcker dock när jag kommer hem att jag glömde slänga ner den i kassen. GRRR, jag tycker att scanna är praktiskt men ibland, som denna gången, skiter det sig.

I går fick jag ett skrivbords underlägg som vi ska ha på datorbordet med My litte pony på. Snäll Robert är,  jag ska bara orka städa undan på datorbordet så jag kan lägga det där. Jag vill gärna köpa samlarleksaker med my little pony och så men dom är himlans dyra. Kanske kan önska sig en i julklapp? hehe.

Sen jag drack teet igår på caféet så har jag inte kunnat sluta. Jag köpte ett grönt te på maxi igår och det var jättegott och inga kalorier. Har druckit två koppar redan idag.

Idag har jag min fina keps jag köpte för ett tag sen. Älskar den, och den är jättepraktiskt idag, för idag lyser solen som en lampa, framförallt när man sitter vid datorn. Så då är det bra att ha på sig kepsen för då ser man skärmen utan att bländas av solen. Och den är skön att ha på.

Tog ett foto igår och jämförde med hur jag såg ut för 13 kg sen. Man ser lite skillnad kanske? Jag har ju inte samma kläder på mig. Eller vad tycker ni?

13 kg sen                                                                                         I går

Jag blir så trött på alla som tjatar på Robert om hans körkort. Det är jättemånga som är på honom: "Hur går det med körkortet, har du tagit det än, när ska du köra upp etc" låter det hela tiden. För fan, han jobbar som ett svin, har hockey på söndagar och lördagen vill han kunna ta det lugnt. I går ringde en person som var på honom om körkortet och Robert blev jätteledsen och deppig. Så idag lite arg, fast lugnade ner mig ganska mycket, ringde jag runt till vissa människor och bad dom att ta det lite lugnt med det här om körkortet. Robert blir stressad, mår dåligt, ledsen och känner att han inte lever upp till andras förväntningar. Han får göra detta i sin takt, han övningskör med sin arbetskamrat. Låt honom bara vara, han är ju så fantastisk ändå. Jobbar hela dagarna, hjälper mig när jag inte orkar och mycket annat. Jag älskar honom och gör allt för honom.

Jag måste bara avsluta med: Att vara omogen är ett sätt för tråkiga människor att beskriva roliga människor.

Tv-Serie: My name is Earl

My  name is Earl är en lite annorlunda Tvserie som handlar om en skurk som har blivit snäll och vill rentvå sitt liv, allt dåligt han gjort. Detta genom att ha vunnit 500 000 dollar på en skraplott men med en gång efter blivit påkörd efteråt och förlorar lotten. Genom tvn på sjukhus upptäcker han karma och upptäcker att allt blir skit för att han beter sig som en skit. Nu skriver han en lista på allt dumt han gjort i sitt liv mot alla han känner och inte känner, sånt som stulit saker, mobbat människor, förstöra saker etc. Han återföljs av sin lite sege bror Randy, sin fruktansvärda exfru Joy och hennes nuvarande man Darnell(crabman) och den olagligt invandrade Catalina. Han försöker rentvå sitt samvete och lyckas för det mesta.



 Earl Hickey: är så kallad white trash. Lever på det han kan stjäla. Hänger med gänget på "the crabshack" så ofta han kan. Har nu vänt på sitt liv efter en nära döden upplevelse. Har gått från att vara en skitstövel till att vara godiegodie göraren, snäll, förstående och givmild. Jason Lee har gjort en framstående redneck. Var en gång gift med Joy.






 Randy Hickey: Bror till Earl och är lite "slow". Följer Earl vart han än går som en hundvalp och vet inte riktigt vad han ska göra om han hamnar i en situation där han är ensam. Framför allt när man är utomhus. Har dock hjälpt Earl med många prickar på listan. Ethan Suplee är duktig men inte lika fantastisk som han är i American History X.





 Joy Turner: Jaime Pressly gör denna avskyvärda kvinna som skriker på allt och alla. Har ett väldigt häftigt humör och hamnar många gånger i bråk med ena eller andra, framför allt andra kvinnor. Är inte helt riktigt på rätt sida av lagen.















Darnell Turner: En av Eddie Steeples större roller är som Darnell. Eller Crabman som Earl ofta kallar honom. Är gift med Joy och på något konstigt, kanske maschokistiskt sätt, älskar Joys humör och älskar henne på alla sätt och vis. Hade en affär med Joy innan Earl och hon hade skillt sig. Trotts detta så är Earl och Darnell mycket goda vänner. Darnell är mycket smart, men ibland slinker något dumt ut.





Catalina: (Nadine Velaz Quez) Har flytt över gränsen och är numera en illegal invandrare som dagtid jobbar som städerska på motellet Earl och Randy bor på och på kvällstid som dansare på stadens manskrog. Är snäll och försående, men hatar Joy över allt annat och Joy känner likadant.





Serien blir snabbt lite sliten och trots vissa variationer så är grunden samma sak hela tiden. Earl hittar en sak han ska göra på listan, han ger sig iväg för att ordna det, och istället för en enkel sak som det borde vara så blir det tillslut något komplicerat. Han får hjälp här och var av sina vänner på olika håll. Vill man ha en serie att bara slötitta på så är denna exemplarisk. Jag brukar ha den i bakgrunden när jag syr eller gör smycken, löser korsord eller annat när man vill ha lite ljud i bakgrunden. Jag har den ofta på när jag ska sova. Man behöver inte bry sig, det bara går där i bakgrunden. Kan man inte sova så tittar man lite och rätt vad det är så har man somnat. Det värsta med serien är att den slutar med en "cliff-hanger" och sen är tvserien slut. Irriterande som faaaaan.

5,5 av tio får denna serien av mig. Den extra 0,5an får den för att Silas Weir Mitchell är med i tre-fyra avsnitt.

Lång dag fasten klockan bara är tjugo i ett.

Idag har jag varit hos frisören redan klockan åtta på morgonen. Jag berättade hur jag ville ha det och hon skulle göra sitt bästa. Jag satte mig i stolen och hon redde ut håret, vilket var lätt, för jag hade ju redan rett ut det precis innan jag gick. Först lite förebilder. Så här såg jag ut innan jag färgade håret:

Och så här såg jag ut under behandlingen,

Och nu är vi klara.

Jag blev jättenöjd, kanske velat haft det lite ljusare men jag tror inte det går riktigt. Trevlig hårfrisörska, jag var för en gång skull inte på prathumör. Så hon gjorde det hon skulle, med några få frågor ibland. Jag satt och läste. Sen skulle vi föna håret, vilket bara det tog en enorm tid i och med att mitt hår är så långt och tjockt.

Efter frisören så var klockan tjugo i tio och affärena hade inte öppnat än. Det var lite butiker jag behövde gå till. Så jag satte mig på café 1344 inne på wachtmeister och  drack en kopp chai-te. Jättegott. Boken åkte fram nu också.

Efter det så gick jag in på smycka för att fråga om min ring, som har blivit alldeles för stor, för att fråga om att ta in den. Hon frågade om jag planerade att gå ner mer och jag svarade "Ja, absolut!". Då tyckte hon att det var bäst att vänta. Just nu har jag förlovningsringen på (fick inte på mig den förut) för att vigselringen inte ska åka av.
Kicks blev nästa ställe, min nya ögonskugga hade gått sönder och jag tänkte se om jag kunde reklamera det och få ett nytt. Men mitt hopp var lågt, för jag hade inget kvitto. Kassörskan var snäll och tog sig tid att kolla igenom datorn för att se om hon kunde hitta kvittot. "Vilken dag var det du köpte det?" frågade hon. Jag sa att det var förra veckan. Hon frågade också vilken kassörska hade tagit min beställning. Jag kände igen henne mycket väl och sa att det var hon, då log  hon och sa "Javisst, det kommer jag ihåg". Tillslut kom jag på att jag hade fått en kupong att nästa gång jag handlar för 500 kr på Kicks så skulle jag få hundra kr i rabatt. Jag hittade det i plånboken och då såg hon datumet. Och då hittade hon köpet och lyckades ta fram kvittot på datorn för att sen skriva ut det. Jag fick fylla i en liten enkät och sen fick jag ett nytt. Glad skuttade jag vidare. Nu var det dags för Simsallabim, för att hämta min smyckessattslåda. Men när jag kom ut från Kronan ÖSREGNADE det. Jag fick knäppa jackan för att inte börja frysa och retade mig lite på att jag inte hade en kapuchong.

Framme på Simsallabim fick jag mitt kitt och sen var det dags att dra hem. Jag satte mig på bussen och var dyngsur, framförallt i håret. "Vad var nyttan med att föna det tidigare idag", tänkte jag för mig själv.

Framme vid snigelbacken. Den var så underbart vacker så jag kunde inte låta bli att ta ett foto.

Nu resten av dagen ska jag se om jag orkar skriva mer. Annars ska jag nog sätta mig i sängen för att pyssla med kittet. Eller så blir det någon film eller tv-serie på datorn.

 XOXO

Nagellack

Idag var jag inne i stan för att dom skulle kolla mitt hår inför slingning på cookie and I. Jag förklarade hur jag vill ha det och dom sa att som skulle allt kunna fixa det. Före och efter foton kommer komma, jag lovar :D

Jag är för knäpp. Jag köpte ju för några dagar sen som ni vet ett magnetiskt nagelack som ger ett metalliskt mönster på nagellacket. Jaha, tänkte måla naglarna med detta och bli fin idag. Så jag tar nagellacket med pappet över som har magneten på sig. Jag målar naglarna och tänker inte på annat. Innan dess har jag filat dom och tagit bort övrigt nagellack, buffrat dom och varit jättenogrant. Men sen var det dags att sätta på magneten på nagellacken. Men när jag tagit bort magneten, så fanns det inget mönster. VA! Aj fan, säg inte att jag förstörde magneten när jag tog lite borttagningsmedel på den för att den fått lite nagellack på sig. *suck* Men jaja, det gör inte så mycket. Jag jag hade ändå tänkt köpa ett grönt sånt nagellack idag så det var inte så farligt. Men senare idag, så sitter jag och inspekterar mina naglar och tänker, men va fan, detta är inte rätt f'ärg. Så, så fort jag kom innanför dörren kollade jag, och jovisst. Det var INTE metallic nagellacket. Det var ett vanligt nagellack som råkat få pappet över sig när vi städat. Så jag går in i sovrummet för att hitta det riktiga. Men det går inte att hittas. Får väll vänta till nästa städomgång.
Och om ni inte har räknat så har jag skrivit nagellack 10 ggr inklusive denna gången....

Jo, slingning var det. I morgon klockan åtta ska jag befinna mig på plats. Sen ska jag till simsallabim för att hämta smyckessättet jag ska köpa som jag beställt. Men dom öppnar inte försen tio. Och jag vet inte alls hur lång tid det tar att slinga mig. Tänkt om det bara tar en timme? Vad ska jag göra tills tio då, inga affärer eller liknande har ju öppet. Jag får väll hoppas på sol, så jag kan sätta mig på en bänk och läsa. AAAARGH, kollade vädret på mobilen nu och det ska regna ganska kraftigt. Får inte glömma att ta med paraplyet.

Hösten har kommit och det är så hemskt vackert tycker jag, jag tittar hänfört på alla träden när jag är ute. Försöker få lite fina bilder.

Ska försöka få lite fler fina bilder innan alla löven har fallit. Hm jag har en teori om det där med löven. Jo, många får ju höstdepressioner. Och hur många löv finns det på ett träd? Några tusen? Tänk om ett löv, eller två, får höstdepression och tar livet av sig. Deras familj och vänner pallar inte med att ha förlorat en familjemedlem eller vän och då tar dom livet av sig, och sen fortsätter det så i en ond cirkel tills alla har tagit livet av sig.

Har det svårt med motionen just nu. Jag har ont i fötterna och benen. Mest framdelen på fötterna och vaderna. Så det har inte blivit så mycket motion.

Vi planerar att skaffa katt. Men jag vill ha en långhårig katt. Har haft vanliga bonnkatter alla tre gångerna jag har haft katt tidigare så det hade varit roligt med något lite ovanligare. Jag har hittat en helt underbar kattsort som är så vacker som heter Ragdoll. Men dom kostar runt 7000. Lite dyrt för min smak. Så vi får leta vidare med lite billigare raser. Jag har hittat en massor sidor men Robert har inte haft tid att titta med mig i denna veckan än. Just nu är han på hockey.
Igår vet jag inte vad som var fel på mig men jag var ubertrött. Dom enda gångerna jag var vaken var dom gångerna jag skulle ta mina mediciner och när vi åt middag. Sen sov jag precis hela dagen. Jag hade heller inga problem att somna på kvällen, men jag vaknade flera gånger på natten. Många gånger för att jag hade så hemskt ont i benen. Så idag steg jag upp åtta. Kunde inte sova längre. Ingen idé att försöka. I morgon ska jag som sagt oxå in till staun och då får jag ABSOLUT inte glömma ta mina solglasögon till potikern, vilket jag har gjort varje gång jag varit i staun dom senaste två månaderna. Glaset har ramlat ur bågen. Och så måste jag ställa in mina vanliga glasögon. Dom har växt på nått sätt. Dom sitter inte åt som dom brukade. Så dom måste ta in dom. Dom ramlar ju ner på nästippen hela tiden ju. Ser ut som en tant.

XOXO

Mosters födelsedagsfest + lite till

Ok, det har hänt mycket sen jag bloggade sist så jag tycker vi tar det i tur och ordning.

Fredag:
Var inne i stan och handlade, beställde ett makramésätt på simsallabim, köpte nagak champa (dom som inte vet vad det är så är det en sorts rökelse, min favorit faktiskt),

 jag sköpte en ansiktsmask,

 två nagellack,

Så här blev det på sen.

 

Det andra har jag inte provat än men det är en så härlig färg, persian princess heter det.

Ett öronhänge, och en ögonskugga

och två paket hårfärg,

för det behövs till mitt långa hår. Och knappt det ens räckte....
Den var en flicka i övre tonåren som satt på knäna och såg ut som hon inte sovit på många dagar, hade slitna kläder och såg ut att frysa, hon ramlade till då och då. Jag kände ett sånt medlidande att jag gav henne en tjuga. Hon tittade på mig och lös up och tackade. Visst hon kunde varit knarkare eller liknande, men i mitt huvud så fick jag det till att hon var utslängd på gatan av sina föräldrar (hon såg arabisk ut) för att hon hade på något sätt vanärat familjen, så för att inte döda henne så slängde dom ut henne. Jag tyckte bara så synd om henne. Vi har sällan tiggare här i karlskrona (eller så är det bara jag som är på stan så sällan...).
På eftermiddagen så hämtade pappa Robert på stationen för att hämta Robert, men  han hittade inte honom. Men Robert hittade honom. Det visade sig att Robert hade huvan över huvudet och såg ut som en eskimå. *suck* Sen åkte dom och hämtade mig. Som vanligt hade jag packat för en armé fasten vi bara skulle vara där några dagar. Vi kom hem till mina föräldrar och efter en stund så gick jag och Robert över till min kusin Rikard (jag tog ett fint foto på mammas trädgård som fortfarande blommar lite)

för att lämna över vår stora hårddisk så han kunde föra över en massa animé. Vi kom hem till mamma och pappa och fick middag,

efter det spelade vi ett jätteroligt spel, kommer inte ihåg vad det heter men vi har spelat det innan. Det är jättekul. Men jag var trött av mina mediciner och fick gå o lägga mig tidigt. Dom andra stannade uppe och jag satte på nån tv-serie som jag kunde somna till. Somnade ganska kvickt och minns inte ens att jag vaknade till när Robert skulle lägga sig.

Lördag:
För en gång skull sov jag länge, Robert kom upp och väckte mig när det var dags att äta frukost. Men jag orkade inte så jag fick sova vidare. Vid elva tiden pallade jag mig ner för trappan. Jag tog mina mediciner och åt frukost.

Mamma och Pappa satt och såg på innan dom började jobba på huset. Robert fick låna arbetskläder av pappa så han kunde hjälpa till.

Blev jättetrött igen efter någon timme, så jag la mig igen. Sov till fyra tiden. Pappa och Robert hade startat upp datorn och tittade på Hockey när jag kom ner.

Dom satt och var helkoncentreade och skrek till då och då. Höll på att skrämma vettet ur mig flera gånger. Jag satt och lyssnade på musik och spelade på mobilen. Försökte få några bra bilder på Essie, men hon sprang undan hela tiden.

Sen hoppade jag in i duschen, klädde på mig och sminkade mig. Pappa skulle hjälpa mig med att göra nya hål i mina stövlar så det gick att att spänna dom. Men det visade sig att var inga problem att spänna som alls, det gick till och med att spänna dom på det innersta hålet. Pappa skratta bullrigt och jag sa skamset "men jag kunde ju inte spänna dom själv..) Sen var det bara att sätta sig ner tills klockan var sex så man kunde gå till Mostersfest.Jag var klädd i långa svarta fina byxor med pressveck. Stora kängor, rutig långskjorta och håret uppatt i en knut högt uppe på huvudet med
lite av det översta håret nerfallande. Mina kusiner var där, först har vi Filip

Och sen var det Rikard, var bara tvungen att ta ett kort på hans enormt långa hår.

Vi åt middag men sen måddet jag inte så jag bad Moster om ursäkt och sa sen till mamma att jag behövde gå. Jag hade både ångest, ont och var snurrig och yr. Robert stannade.
Kom hem och ner i sängen omedelbart. Sov i några timmar när jag hör ett bang, lät som om någon ramlade ner från trappan. Strax öppnas dörren och pappa kom in med Robert instapplandes, jättefull. Jag fick hjälpa honom med att klä av sig och ta sig ner i sängen. Tog nån timme eller så hehe :) Tillsut somnade han och jag fick med somna.

Söndag:
Jag vaknade först, kom ner runt åtta-tiden, hade inget att göra. Satt och tänkte lite i köket, hade inget bättre för mig.

Hade skittråkigt. Runt halv elva så kom pappa ner och mamma steg upp. Strax var frukosten framdukad och jag skulle gå upp och hämta Robert. Jag väckte honom men han ville inte vakna. Tillslut fick jag honom riktigt uppväckt. Men han skulle fortfarande inte gå ner, för han skämdes så i och med att han blev så full inför mina föräldrar och släktingar. Jag sa att dom bara skrattade åt det och han hade inget att skämmas över. Det har hänt alla. Och så malde jag på en stund. Tillslut fick jag på honom kläderna
Jag fick varannat putta, dra ner honom för trappan och ut till köket, ta frukost och gå ut o sätta sig hos mamma och pappa på varrandan. Mamma och pappa skrattade och berättade om bravaderna han utfört under gårdagen. Jag skrattade lika gott jag med. Efter en stund så gick Robert upp och la sig igen. Efter en stund så färgade mamma håret på mig. Det skulle bli mörkbrunt. Vet inte hur det ser ut för jag har inte kollat mig i spegeln sen det torkade. En liten tid var det dags för mig att ta mig till Rikard för att hämta hårddisken. Men jag mådde dåligt och hade ont i vaderna så jag frågade mamma om jag kunde få låna cykeln. Hon frågade om jag mådde bra och jag sa att jag mådde inte så bra
men jag var tvungen att hämta hårddisken. Då erbjöd min underbara mamma att skjutsa mig fram och tillbaka. Så vi åkte efter en stund och jag fick hem hårddisken. Jag gick upp på vinden för att se om Robert hade packat än, det var inte riktigt färdigt men jag satte mig ner och pratade med honom medans han packade färdigt. Vi kom ner och jag tittade in i boden pappa renoverar och han har kommit en lång bit. Han är så duktig på att bygga och renovera och tja, allt sånt.

.
Vi fick med oss lite mat hem, lite grönsaker, kyckling, frukt, ost, alltså rester sen igår från festen.
Vi kom hem efter mamma skjutsat oss och Robert sa att han var jättetrött, så han slängde sig i sängen. Jag fick packa upp och sen tog jag lite mat, var ashungrig. Tog fram hårddisken. Åt middag och sen somnade jag. Vaknade vid halv tio och Robert berättade att jag hade skrattat i sömnen, hade haft mardrömmar och pratat jättemycket i sömnen. Suck

Väntar just på att tabletterna ska verka så jag kan somna om. Man får alltid hoppas. Varför gör mina tabletter mig trött och snurrig när jag vill vara vaken och pigg och ska göra sakerm, men när man vill att dom ska verka, tex närman ska somna, så fungerar dom inte. Idioti.

In till staun

Klockan är nu 09,37. Ska in i duschen, och sen ska jag åka in till stan. Ska köpa otaliga saker så som kläder, smink, rökelse, öronhänge och panduro. Ska bli kul att shoppa på staun. Var längesen nu, iom att jag inte har haft några pengar.

Hade tänkt ta bussen, som gjorde att jag skulle vara i torhamn halv fyra. Men mamma sa att jag skulle prata med pappa för han skulle in till staun. Så jag pratade med honom och han åker hem från staun vid fyra tiden, så jag åker med honom. SÅÅÅÅÅ mycket bättre än att åka hemsk buss.

Hoppas mamma kan färga mitt hår i helgen, hon har sagt att hon kunde det MEN man vet aldrig hur mycket hon har att göra.


Hoppas jag hittar det jag vill ha på panduro, annars har jag hittat på hemsidan i nödfall. Fast jag köper hellre på plats.....

Skriver mer i helgen om jag kan, annars så får nu uppdatering på söndagen....




kram o puss

Film: Avatar

Avatar tar oss fram i framtiden där man har upptäckt på en måne till en planet långt bort ett ovanligt material som är oerhört dyrt och eftertraktat. Problemet är att månen är fullt av liv och ett folk humanoider lever där i samband med naturen.
Den förlamade föredetta marin Jake Sully åker till månen istället för sin tvillingbror, som precis blivit dödad i ett rånattack.
Det finns såkallade avatarer som man har kombinerat människors dna med urinvånarna Na'vis dna. Och det finns bara en avatar per person, för att nervändarna ska fungera och alla andra liknelser. Så Jake är den enda som kan ta över sin brors avatar. I gengäld skulle han få tillbakas sin förmåga att gå igen. Vilken nu i framtiden är möjligt, men dyrt.
Det hela börjar med att han ska skydda forskarna som försöker få så mycket information om månen innan den förstörs av människan. Men Jake av en olyckshändelse försvinner från dom andra avatarerna. Han lyckas överleva tills natten kommer, men blir helt plötsligt omringad av några hund/tiger liknande djur som suktar efter att få äta honom. Han lyckas skydda sig själv med dom små vapen han har. Med sin tur trogen kommer Neytiri och rädda honom i sista stund med att döda dom flesta med pil och båge innan resten flyr. Neytiri är arg och pratar på och skäller på honom på infödingsspråket och Jake förstår inte mycket. Några engelska ord förflyter från Neytiris mun och hon lämnar honom till hans öde. Men smart som Jake är så inser han att hon är hans enda chans att överleva så han följer efter henne, till hennes avsky. Men rätt vad det är så blir han omfångad av några svävande varelser och hon berättar att dom är rena andar. Hon tar detta som ett tecken och hon tar honom till sin by och presenterar honom för sin pappa, som är ledare, och sin mamma, som är den andliga ledaren. Jake har nu börjat sitt liv med Na´viborna och har som uppgift att samla information både till forskaren Grace och militären Miles Quaritch. Han blir dubbelagent. Men var tillhör hans hjärta? Hos Na´vifolket eller med sin egna ras och chansen att få tillbaka sina ben utan att behöva vara i en avatarkropp.

Jake Sully (Sam Worthington): Förlamat från midjan och neråt. Försöker få känna sig levande, hamnar ofta i slagsmål. Vill inget hellre än att få tillbaka sina ben och börja i marinkåren igen.

Neytiri: Dotter till ledaren och den andliga ledaren. Har ett häftigt humör och är otålig, envis, snabb och kräsen till hur man beter sig. Får som jobb att lära Jake Na´vis traditioner och sätt att leva i samband med naturen. Spelas av Zoe Saldana.






Grace: Forskare (spelas såklart av Sigourney Weaver) som vill veta allt om månen Pandora och har skrivit en bok om dess fauna och flora. Vill inget hellre än att rädda allt som lever från människans framfart.

Colonel Miles Quaritch (Stephen Lang): Vill döda alla Na´vis. Tycker tillsammans med Parker Selfridge att urinvånarna är inget annat än ett pack vildingar.

Parker Selfridge: Är högsta hönset hos människorna på Pandora och försöker utvinna så mycket av mineralen som är så dyr och viktig. Men Na´viborna är ivägen. Samma skådespelare som är med i många My name is Earl avsnitt och heter Giovanni Ribisi.














Filmen är skriven och regissör av den underbara James Cameron. Han förtjänar en applåd. Är i topp tre av alla filmer jag någonsin sett och är helt underbar. Jag skrattar för man blir glad av den och sen gråter man så man hulkar för den är så sorglig. Sen sitter man och hoppar i soffan för man får energi av actionen.

Första gången jag såg den, såg jag den på 3D-bio och tyckte den var underbar. Varade i ca 2 timmar. Då fick den en åtta av mej. Men för ett litet tag sen såg jag den förlängda versionen som varade en hel timme extra. Förändrade mycket av filmen och den blev djupare, något jag inte trodde var möjligt. Nu får den en 9 av mig. Mycket av musiken i filmen kan man använda som avslappningsmusik för den är så vacker.