Vi var nästan först på plats, endast arrangörerna var där innan oss. På protest mot psykisk ohälsa. En man kommer fram till oss och frågar oss om vi var där för den anledningen, jag log och svarade ja. Han sa att han var en av dom som arragernade detta, vi förklarade vad våra olika problem var i lätthet och han frågade helt plötsligt om jag ville sitta med i karlskronas styrelse mot psykisk ohälsa. Jag blev jätteglad och tackade ja med en gång. Då förklarade han att dom hade möte en gång i månaden, platsen och sen sa han att man fick 300 kr i månaden för att man var med. Jag blev överförtjust och sa att vi kunde prata mer senare. Han stängde bakluckan och såg några bevingade ord från wicca/paganismrörelser och pentagrammet på en "bumpersticker" bak på hans bil. Jag sprang fram till honom och frågade om det var hans bil. Han jakade och jag visade mitt pentagram på handleden och sa att jag var wiccan. Han sa att det var hans kvinna (?) som satt dit den, lite besviken gick jag därifrån men glad att det tydligen finns fler som jag i närheten. Känner mig så isolerad i min religion i denna stad. En av anledningarna till att flytt diskuterats lätt.
Tåget kom och tal hölls. Vi var verkligen inte många, men jag kände styrkan och engaremanget från dom närvarande var för hundra. Luften vibbrerade av stolthet för individen och dess styrka alla hade i sin egna svaghet.
Efter talen hölls så släpptes heliumfyllda ballonger iväg och jag viskade lätt till robert att jag undrar om dom är biologiskt nedbrytbara, är inte överförtjust i plast i naturen....
Lite foton:
Vi gick och diskuterade vad vi skulle göra nu, när det var över och klockan var tjugo i sex. Vi gick förbi en restaurang som vi aldrig varit på och sa att vi skulle äta där, jag ville bara gå till simsallabim först för att inhandla dyliga saker. När vi gick ut därifrån så skulle jag precis ringa pia om när hur och var vi skulle träffas, precis när jag ska trycka på "send" så ringer den lilla flickan. Hon säger att det nog inte blir något ikväll. Hon hinner helt enkelt inte. Tja, helt ok för oss... Vi bytte matställe och sa att vi tar hem subway istället och äter hemma, billigare och lite mysigare för vi ville hem. Vi springer in på hemköp där det inhandlas lite andra saker. OBS OBS!!! Gillar ni body butter, gå NU till hemköp under åhlens. Visst, det är ett b-märke men jag har provat det och det är fantastiskt, tjockt och skönt nu under vintern och doftar hela dagen. Det är stora förpackningar och dom kostar endast 20 kronor styck. Skynda skynda. Jag köpte två, ett vanilj och ett mango.
Inne på subway mottags vi av hon som brukar vara där när vi köper subway. Alltid som ett sammanträffande är hon där och minns oss väl. Hon vet vad vi brukar vilja ha etc. Jag sa att jag alltid velat prova chicken teriyakin, men inte vågat. Äter teriyaki hemma ofta men aldrig vågat ta det på subway hehe. Under tiden hon gjorde våran mat så skrattar vi och pratar. Och så fick hon mig att lova att prova teriyakin nästa gång och om nästa gång hon jobbade där och jag kom in skulle hon tvinga mig :)
foto på mig och Robert utanför subway:
Buss hem var det då, det var här allt gick åt helvete... Gick ombord på bussen, glad i hågen. Jag har skaffat 1zons-kort men är osäker på hur man använder det. Så jag sa helt enkelt: en zon tack, och log samtidigt som jag höll upp kortet i och med att det var en tvåzonsbuss vi tog. Busschaffören (en gammal, smal, skallig man med glasögon) trycker in några knappar och jag håller fram kortet mot maskinen. Den säger buuuuup och han säger irriterat att jag inte har några pengar på kortet. Men då säger jag snällt att jag menade att det var ett enzonskort jag hade. Då ryter han till att då skulle jag fan inte sagt så och han ändrar det samtidigt som elaka ord kommer ur munnen på honom. Nu fungerade kortet och samtidigt som jag går för att sätta mig ner så säger han ganska högt, iallafall så högt att jag hör honom att "man behöver för fan inte vara dum i huvudet". Jag stänger av alla system och hör inte något mer på några minuter. Efter en stund upptäcker jag att tårarna rinner på kinderna och robert tittar på mig och håller min hand. Jag torkar mig med ärmen. Robert sa då att han sa till chaffören att man behöver inte vara otrevlig. Jag log mot honom och började koncentrera mig på annat för att få distans från mig själv. Jag snokar inte i andras saker, men jag tycker om att lyssna på andra människor. Försöka förstå hur andra beter sig och pratar. Ett par tonåringar, går högst i ettan i gymnasiet klagade på en kompis som hade gått från att vara raggare till punkare och tyckte att han borde bestämma sig för vad han skulle vara. För mig var detta ett intressant samtal. Personligen tyckte jag att personen som dom pratade om gjorde rätt, ville han byta stil gjorde han rätt. Jag föredrar faktiskt människor som byter still i musik, klädsmak etc ofta, för då är man mera varierad som person antagligen och har som oftast en inblick i alla stilar och kan kontra sig gentemot diverse människor som inte tillhör sin personliga stil just nu. När vi gick av så sa robert att han skulle gå av där fram, vilket verkade suspekt för mig men jag orkade inte ta upp det. Men efter några minuter så hoppar han ändå av där bak. Jag frågade vad han gjorde. Robert sa att han ville ha namnet på föraren, han sa inte att han tänkte klaga på honom hos blekingetrafiken, men chaffören vägrade ge namnet, han sa bara att; "du vet vilken linje du är på och vilken tid. Så nu antingen sätter du dig eller gå av." Robert gick av såklart och har sagt att han ska ringa blekingetrafiken i morgon, får han inte tag på dom ska han skicka ett klagomålsmedelande. Jag kände mig bekyddad och stolt över en man som tar mig i försvar när jag inte själv kan det. Fast jag kan det ganska ofta hehe. Man pratar om kvinnlig stolthet och att det "svaga" könet borde ta mer plats. Men det handlade inte om det. Oavsett om det var en kompis eller min mor eller min man, så tog denna människa plats för att stå upp för mig och säga emot när jag själv inte klarar det. Det handlade inte om det svaga könet, det handlade om det för stunden "svaga" Liza. Robert har lovat att ta kontakt med blekingetrafiken, vilket jag känner att jag inte orkar just nu, för jag känner mig ömtålig och inte orkar kämpa. Hoppas detta går vidare. Har man med människor att göra så har man inte rätt att beté sig så, för det finns mycket ömtåliga människor därute, även om man inte ser att dom är ömtåliga. Som jag i vissa stunder. Jag älskar Robert. Och jag litar på honom. *suck* jag har blivit lärd att man inte ska börja en mening med OCH eller liten bokstav, men pallar inte ibland. Tål min skrift eller sluta läsa hehehe :D
Hemma, skönt. Nu när jag skrivit färdigt ska jag äta och jag ska dricka och titta på my little ponys samtidigt som robert lyssnar på hockeyn.
Längtar tills i morgon :D
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar