Ok. Idag... eller, tja igår egentligen tänkte jag berätta om min dag och min resa.
Det börjar med att jag vaknar vid fyra tiden på eftermiddagen. hm, klockan är runt tio på fm för min älskling så han vaknar nog inte än på några timmar. Strax så kurrar magen. Har en enorm Vattenmelon i kylskåpet men ingen stor stark karl att hjälpa mig dela den. någon? snälla???? Ska jag ge mig på den själv så kommer hela köket se ut som en massaker...
Ok, Magen kurrar och ingen mat i huset förutom lite pasta och en enorm vattenmelon. Och så klart, nästan inga pengar. What to do, what do to? Jo, jag har ju fruktansvärt många petflaskor hemma och några oinlösta petflaskekvitton i fickan. Så jag packar ihop allt för att bege mig till maxi. Hatar att vara ute o gå i värmen men jag har så mycket dö tid att slå ihjäl också behöver jag motionen så jag bestämmer mig för att använda apostlahästarna till maxi. Går ner för backen och kommer ut vid vägen
Nu är jag och kassarna på väg mot Maxi. Nu är vi PRECIS nedanför marieberg. Runt kröken kommer:
Övergångsstället och järnvägsspåret. Över vägen Liza. Titta först höger, sen vänster, sen höger igen. Inget glömt, inget fördömt. Jag börjar tröttna på tystnaden och sätter ner kassarna och handväskan och ger mig på att få igång radion på den fördömda mobilkameran. För som vaaaanligt har jag glömt att ladda mp4-spelaren. Den ligger o tynar iväg i botten på handväskan.
Rundar hörnet vid spåret och kommer till en raksträcka en bit. Fotar inte den. Känns onödigt.
Nu ska vi över vägen igen. Men jag upptäcker att när jag ska ta foto så stängs radion av. Blir skitirriterat och går övervägen och tittar på mobilen samtidigt och bråkar med den för att spara bilden och få igång radion igen. Och så klart kommer ju Murphys law igång och ställer till det. Självklart kommer en öppen cabriolet i fruktansvärd fart runt hörnet till vänster om kameran (den syns inte men det är en ganska tvär krök) och håller på att nästan köra över mig. Den jäveln saktar inte ens ner eller något. Och så klart så kan ju inte lilla jag hålla mig från att sträcka ut handen och ge fingret. Han såg mig inte nog... Men känslan var skön. Nu ska vi upp för backen på fotot och vidare en raksträcka. Under tiden jag går kommer jag på att jag har ju en massa tomflaskor på Wiljan som jag kan hämta, det är ju ändå bara en omväg på ungefär 5 minuter.
Här är skiljevägen. Går jag vänster kommer jag till maxi, går jag till höger kommer jag till Wiljan. Och jag går höger. Vackra träd omger stället som ni ser och bara efter en liten bit försvinner träden och byts mot vita, stora, kalla hus. Jag går förbi två och kommer fram till Wiljan.
Här har vi kära Wiljan. Jag går in och packerar mina kassar med flaskor och går in. Var törstig så jag tänkte gå till köket och ta något att dricka. Men när jag kommer ut i matsalen så sitter Malin och Roland och äter. 'Roland sitter med ryggen mot mig och har inte hört mig komma. Så jag visar "hysch-tecknet" för Malin och smyger sakta och tyst fram. Sätter händerna i sidorna på Roland och ropar till "BUH!". Faaaan, vad rädd han blev. Han bara skrek rätt ut. Han blev lite sur först men det gick snabbt över. Det brukar det göra, dom är vana på Wiljan över mina försök med att driva med allt o alla. Vi satte oss ner, dom erbjöd mig mat men jag ville inte ha. Men jag drack dock. Massor av ramlösa. Bara hällde i mig. Sen gick jag till mitt rum för att plocka ihop petflaskorna.
Här har vi mitt kära rum. lite stökigt och obäddad säng, men det är inget ovanligt. Mina vänner säger att det skulle inte vara jag om det inte var lite stökigt. och framförallt är det den där obäddade sängen som är mycket typiskt mig. Bäddar bara sängen när jag bäddar rent. Tycker det är onödigt annars, den blir ju bara rörig igen om några timmar ju. Nej, jag förstår mig inte på det där med bäddade sängar....
Min bokhylla och byrå på rummet. Här finns viktiga papper i en enda röra nederst. andra hyllan innehåller filmer och kanske en lite bok. och så klart Bengt. Andra hyllan är en massa böcker. Allt från några böcker från The Sandman-Serie, några böcker från twilight serien, konstböcker och andra faktaböcker så som egypten, atlantis det övernaturliga. Överst på hyllan är en av mina heliga bägare (den andra har jag hemma i lägenheten). Min spåkula och en inramad trämask jag fått av Nettan.
Ja, jag vet. Dålig bild och ingen blixt. Men på kameran såg det ut som en bra bild, jag lovar! Men på bilden så ska ni iallafall egentligen se mitt kära husdjur som bor i min bokhylla på Wiljan. Bengt. Han betalar ingen hyra den jävla snyltaren men han är dock billig i drift. Man får inte mata eller vattna honom efter midnatt dock. Då händer det saker!!!! Jo föresten, han är en sten. Rolig historia om hur kan flyttade in hos mig och hur han fick sitt namn.
Det hela började när jag bodde i min lägenhet i Torhamn. Jag steg av bussen, mådde skit och ingen musik. Så med en gång jag kliver av bussen så börjar jag sparka på en sten. Så jag tänker: "Jag ska tävla med mig själv. Hur många sparkar krävs det för att få honom till min dörr? Jag gissar 25." Som ni hör har jag redan börjat refferera stenen till "honom". Så jag börjar sparka stenen. Jag kommer inte ihåg hur många spark det krävdes men det var mindre än 25 iallfall. Men nu är jag framme vid dörren och öppnar den. Sen kastar jag en blick mot stenen som ligger där alldelles ensamen och har förmodligen väldigt ont efter alla sparkarna. Och jag fylls av en djup medkänsla och känner att jag inte kan skilljas från honom. Så jag plockar varsamt upp honom. Sen fick han va med mig resten av helgen vid datorn. Och På måndagen när det var dags att åka tillbaka till Aurora så tänkte jag att jag inte kunde lämna honom. Alldelles ensam här i två hela veckor. Nej banne mig. Han får följa med. Sen fick han bo i min bokhylla på Aurora och flyttade med när vi flyttade till Wiljan.
Namnet Bengt var det ja. Strax efter han hade fått flytta hem till mig så kände jag att han behövde ju ett namn. Så jag började fundera lite. Men jag kunde inte komma på något bra namn. Jag ville ha något lite nostalgiskt. Lite gammalt. Så Nettan o jag bestämde oss för att ta en fika och finna ett bra namn tillsammans. Och vi satte oss ner och det första namnet nettan slänger ur sig är ju såklart Sten! Men nej nej o åter nej. Det var för självklart. Men sven då? frågar hon, nej aldrig sa jag. Då kommer han ju bara bli kallad svenne. Och så fortsatte det under hela fikan. Nettan kom med ett namn och jag hittade på en ursäkt för att inte ha det. hihi, jag gjorde det nästan till en liten lek. Men till slut suckade Nettan: Men Bengt då? Nej, ropade jag. Då blir han kallad Bengan. Men hon fortsatte att proklamera på att Bengt var det ultimata namnet för en inneboende husdjurs-sten. Vi pratade lite och så var det att gå. Tillslut satt vi på bussen och då nämde hon det en sista gång. Jag suckade djup och sa: "Ok, så länge du lovar att aldrig kalla honom Bengan. Och det har hon heller aldrig gjort.
Färden går vidare mot Maxi. Så här ser det ut när man står i trappen utanför Wiljan. Sväng vänster i kröken....
Sen går vi ner för en backe tills vi kommer hit. följ vägen En helt underbar gång och cyckel väg med mycket örter, blommor, nässlor och annat jag skulle villja plocka för mina formler. Men i och med att den ligger så otroligt nära motorvägen så är växterna fyllda av gift från motorfordonen. Efter några hundra meter så kommer vi till en hage fylld med Kristers (fårskallar!!! hihi)
Vi kommer snart hit. Under tunneln ska vi. Du ser Maxis flagoor lite till höger av mitten på bilden. Så klart kan jag inte låta bli att skrika i tunneln för att få höra ekot.
Äntligen framme på maxi och dags att panta. Till vänster ser du kassen med petflaskorna från Wiljan och till höger är kassarna hemifrån. Förstå ni nu hur mycket jag konkat på. Pantar allt och det blir ungefär 80 kr sammanlagt. och med dom 31 kr jag hade från förra gången jag pantade men inte löst ut kvittorna blev det sammalagt 111 kr. En fin liten summa. och i plånboken hade jag en hundralapp. Så glad i lytet klev jag in på maxi och snodde åt mig en korg och började handla det viktigaste för mig. Det blev 6 micromiddagar för 100 kr (extra-erbjudande) två stora burkar kalamataoliver och en liten flaska med ramlösa (gissa vilken smak) för att dricka när jag kom ut, törstig som jag var.
Kommer fram till kassorna och det är en ENORM kö. Jag fattar inte. En lördags kväll och bara EN kassa är öppen. efter en stund så kommer man fram till den lite billigare glassen och gubben i i gult pekar på glassen och börjar prata med mig på polska. Som ren reaktion börjar jag förklara på engelska att jag bara kunde engelska och svenska och en del franska. Men han avbryter mig snabbt och säger på knagglig svenska att han bara förstår polska och en del svenska. sen börjar han fråga om glassen och om det var bara just DEN glassen (som han höll i) som kostade tio kronor. Men jag försökte på det enklaste sättet förklara för honom att det var alla smakerna i facket. Han sätter ner smaken han håller i och tar en annan som jag redan har haft ögonen på. Och nu när jag ser att han tar den, så kan jag inte låta bli. En liten, billig bytta violglass smög sig ner i korgen oxå.
Lat som jag är och tanken på alla frysvaror tar jag bussen hem. Och väl hemma tittar jag på klockan. halv åtta.... Halv två hos honom. och han har inte vaknat än. Han hade lovat att messa så fort han vaknade. Vill inte störa, han behöver sin sömn när han säger upp så mycket av sin sömn på vardagarna för att prata med mig. Sätter mig vid datorn för att föra över bilderna från fonen och börja på dagens blogg. Hinner slänga ett par ord med älsklingen som kommit online. Sätter in usbhubben i datorn och kameran. Och skärmen bara slocknar!!!! Jag gör allt i min makt för att få den att starta igen. Alltså skärmen är på och datorn är på men det är bara svart. Precis som att den somnat. Och jag får för mitt liv inte igång den igen. Så jag stänger av datorn manuellt. Alltså, jag håller inne knappen tills den dör. Väntar en minut och sätter på den igen. Den startar och efter en minut blir skämen blå och medelar att datorn inte stängdes av korrekt, men det är normalt. Datorn går på. Flimrar till och stänger av sig själv med att med en gång starta sig själv igen. efter allt jag kunde göra, skruva isär den och damma av den (det vill jag lova behövdes) Dra ur alla sladdar och internet och startar den igen. Men ändå fortsätter den att starta om sig själv. Det händer att den ibland stänger av sig själv helt och hållet och inte startar sig själv igen. Efter mycket jobb i ett par timmar och en del samtal och sms (inget av alla råd hjälper) så kommer jag på den underbara knappen F10. Så fort datorn startar nästa gång så kastar jag mej över knappen (för man har bara några sekunder på sig att komma till systemåterställningsläget). Kommer dit och gör en hel systemåterställning. Tar nästan en timme från att jag tryckte på F10 knappen tills jag kommer till skrivbordet igen. Och nu, äntligen, så stänger den inte av sig själv. Börjar som allra först att kolla runt vad jag förlorat. Men allt verkar kvar. Foton, musik, filmer och serier och spel. Och internetet fungerar som det ska och även msn. ska starta lite musik för min älskling var iväg just då (var väl o åt eller dyl.) Men vad fan! Det går inte. Då visar det sig efter många om och men att ljudkortet hade avinstallerat sig. Men för att instalera det igen krävdes det och det och det stod det och allt kostade en massa pengar. Fonen igen och nu hade jag ju även msn till hjälp att reda ut det och google. Men inget fungerade. Alla råd jag fick av vänner och google. Nope, Nada, Vacuum. Inget fungerade. Tillslut bara suckade jag och började klicka runt där mina vänner sagt att jag skulle klicka. Och medans Robert var offline från msn så lyckas mina magiska fingrar göra något rätt. Jag förstod att något hade hänt och provade att klicka på en ljudfil. Och hör och häpna men ljud kom strålandes ur min enda fungerande hörlur. Underbart ljud. Nu tänkte jag: "Äntligen får jag äta och se ett avsnitt scrubs och slappna av." Men fan i helvetet heller. När jag ska starta en video i programmet så blir det ingen bild, bara ljud. Hade ni varit utanför min balkong vid det här läget hade ni hört en lång radda svordommar som inte ens svullo eller eddie meduza hade vågat ta i sin mun. Så kommer jag på att jag kunde ladda hem vlc-media player. gratis och inget extra program behövdes. Tog inte lång stund. Nu kände jag, NU var jag äntligen färdig. tittade på klockan. Jag hade arbetat med datorn i 4 och en halv timme. Hade inte ätit något på hela dagen, så jag var utmattat av hunger och trötthet efter jobbat så intensivt med datorn.
Här har vi henne. Och hon har verkligen gjort skäl för sitt namn ikväll som jag döpte henne till för så många månader sen. ANTIKRIST!!!!
Jag vill tack alla som försökt hjälpa mig med problemet jag har haft med datorn. Nettan, Andreas , Björn. Men framförallt vill jag tacka min älskade Robert. Utan ditt stöd hade jag ALDRIG fått igång henne igen.
puss på er fånar där ute!!!
Tog detta underbara foto på Jessi vid bron på slingan. Jag fick tillochmed en komplimang. Hon sa att om jag pluggade och läste lite så skulle jag bli en fantastisk fotograf. Jag har ögat för det... Men jag vet inte. Det är roligt att ta foto, men jag känner att jag kanske skulle göra min älskade svartsjuk....
