På väg upp mot stockholm från gbg, så ungefär halvägs stannar Rob o jag på en mack med en relativt fin reasturang och äter. När vi kommer ut i minibilen igen (som ser ut som en liten elbil från barnens gård) så är vi väldigt trött, men framförallt kände vi "urges". Vi började ponera på HUR vi skulle lyckas. Framförallt i den lilla bilen med dom stora fönstrena. Sen var det ju oxå det att efter så skulle vi antagligen somna.
Jag kom på att vi kunde täcka fönstrena med påsar. Men var skulle vi få påsarna ifrån?
"vi kan gå in, en i taget, och köpa en polly-påse och be om en påse till den, flera gånger. Tills vi har tillräckligt för att täcka fönstrena" Svarade robert då.
Och då började jag asgarva. Hihi, själva grunden är ju ganska roligt men i den banan som mina tankar rörde sig i var så rolig att jag höll på att bryta ihop.
Ok, ponera att vi köper dessa pollysar och plastpåsar etc. Men varken jag eller Rob är jätteförtjusta i godis. Så..... VAR skulle vi göra alla pollysar. Så jag ser framför mig när vi åker tidigt på morgonen och efter oss lämnar vi en halvmeter, halvsmält pollyhög. Hur skulle en "normal" människa, som inte är lika tokiga som mig och Robert, tänka när dom såg detta?
Hjälp mig "normala" människor. Hur skulle ni reagera?
puss på er
p.s. Jag VEEEEET att det inte är en juxtraposition. Jag använde bara det ordet för att det lät fint och pretantiöst. hihi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar