Klockan fem ska jag på terapi igen hos Celicia. Var riktigt längesen nu och jag tror det är väldigt välbehövligt. Behöver få ösa ur mig skit rent ut sagt. Har så mycket inombords nu.
Jag börjar bli trött på att må så dåligt nu. Ibland funderar jag på att bara skita i allt. Men sen så går tankarna till min älskade fästman och helt plötsligt vill jag inte dö längre. Jag vill leva. Jag vill vara med om allt i livet, framgångar och motgångar och jag klarar allt bara han finns vid min sida.
Det mest jobbiga nu är att inte få veta NÄR vi träffas igen. Ok, jag vet... Som senast till jul, men Robert säger att det kommer bli tidigare. Jag önskar jag kunde räkna ner dagarna...
Jag och Robert ska börja med en gemensam blogg, fast på engelska så att våra vänner i staterna kan följa den med. Men bara så ni vet. Det kommer för det mesta bli sådär sockersöt och äcklig. hihi, Ung kärlek!!! Så om ni inte är beredda på det så behöver ni inte läsa den. Ni får namnet om någon dag. Jag ska övertala honom att vi börjar idag. Namnet och allt finns redan det är bara att börja skriva.
kyss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar