Bomull

Det känns som att hela huvudet är fullproppat och inlindat i bomull. Allt går i slowmotion och tankarna kan inte komma fram som dom ska. Det värsta är att jag ibland kan inte prata tydligt. Det blir som ett mummel ingen hör, fan vad jobbigt det är. Jag tror jag ska gå runt med en griffeltavla och skriva det jag vill ha sagt. Har ännu inte kommit upp ur sängen trots att jag var varit vaken i många timmar. Mobilen ringer, jag hör den svagt i fjärran men den rasar mot mig i en hemsk fart och någon slänger sig i sängen trots min bultande huvudvärk .
-"Svara! Det är Tommy!"
Jag artikulerar så gott det går men blir bara mummel ändå att jag inte är i stånt att prata med någon just då. Han fortsätter tjata att jag måste svara och jag mumlar fram att han kan väl svara själv. Det slutar ringa..........
Vi pratar en stund, eller nej, han pratar, jag mumlar. Om att jag inte mår så bra o klarar inte prata i telefonen just nu. Strax efter jag sagt det så ringer hemtelefonen och denna gångnen var han duktig nog att svara själv.
Dom pratade en stund och när dom lagt på så visar det sig att robert ska skjutsa runt tommy till lite olika ställen. Han får såklart pengar för bensinen han spenderar. Trevligt. Dom ville jag skulle följa med, men som jag mår nu så får vi se.

Hoppas bomullen släpper snart!