Jahapp, ibland kan man skriva ibland blir det bara inte av. Men några ursäkter kommer inte och jag kommer heller inte ha några skuldkänslor för att jag inte har skrivit.
Julen har kommit och julen har gått. En jävligt jobbig jul. Fast kul. Vi var i GBG runt hela julhelgen och visst, det är roligt men det är ett hemskt farande. Och man kan inte stadga sig heller. Ena natten ska man sova på ena platsen och andra natten en helt annanstans. Och när man inte har körkort så måste man förlita sig på andra. Om jag skulle må dåligt tillexempel, så kan vi inte åka någonstans så jag kan få andas ut. Utan man får sitta där och kämpa mot panikångesten. Fast själva tågresan gick mer eller mindre smärtfritt, förutom en eller annan kärring som varit på stranden och fått sand i trosorna....
På själva julafton vaknar jag och mår lite hängit, men reflekterar inte så mycket över det. Men det blir bara värre och värre och på torsdagen, när det är dags att åka hem mår jag hemskt. Natten mellan Torsdagen och Fredagen får jag feberfrossa och får problem med att andas. Så jag får ingen luft. Ringer till min älskade vårdcentral så fort jag vaknar och dom vill att jag ska komma in så fort jag kan. Och detta gör jag, Robert följer med oxå. Vid det här tillfället kunde jag inte prata för mitt liv.
Min läkare lyssnar på mina luftrör och mina lungor. Dom tog några prover för att göra sig säkra på att jag inte hade en lunginflamation. Men hon trodde att det hade med luftrören att göra. Så jag fick inhalera i någon apparat ett par minuter ett par gånger. Efter andra blåsningen så kändes det redan mycket lättare, men jag hade fortfarande svårt att prata. Jag träffade min läkare igen och hon sa att jag hade ett virus i halsen.
Jag ringer hem till mamma och berättar vad det är för fel på mig, för hon ville veta. Några dagar senare ringer jag dom igen, och rösten är ännu värre. Pappa svarar och trots att jag pratar så nära luren jag kan så hör han inte vad jag säger och nästan skriker på mig att jag måste prata tydligare och närmare luren. Jag ryter till och säger att jag pratar så tydligt jag kan, såklart orsakar detta en hosta som känns som att lungorna ska komma upp. Detta var förra helgen. Hela följande vecka, fram tills i lördags så låg jag apsjuk. Feber på över 40 grader och yr i huvudet. Drack lite cocelliana då och då, men den hjälpte inte så värst mycket. Men efter samtalet med pappa, precis när jag började bli sjuk så tänkte jag att nu tänker jag inte ringa dom. Jag ska se hur lång tid det tar innan dom ringer mig.
Idag skulle jag varit på IH, men var alldeles för trött, så jag satt och somnade i fotöljen framför datorn. Jag ringer IH och meddelar att jag inte kommer. Då säger dom att jag också ska ringa försäkringskassan. Jag ringer dit såklart genom numret jag fått via IH. Och dom undrar helt enkelt varför jag ringer dom, typiga är dom jävlarna också. Jo, sa jag. För att IH jag går på sa att jag skulle sjukskriva mig hos er. Eller säga att jag inte kunde komma in eller liknande. Hon bara typar sig mer och mer och jag är snurrig av trötthet och jag hade nog lite feber så det var svårt att koncentrera sig på det hon ville ha ut. Tillslut tröttnade jag och sa bara rakt ut. "IH har sagt att jag skulle ringa till er och säga att jag inte kunde komma idag pga sjukdom, mer vet jag inte. Vart du ska ta vägen med denna informationen vet jag inte. Ha en bra dag". Sen la jag på luren. Man hör det inte så tydligt i textformat men jag var ganska sarkastiskt...
Ha det fint i veckan.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar