Vaknade efter en lång, utdragen mardröm.
Jag träffade en kille. Jag känner denna killen i verkliga livet, men vill inte nämna några namn.
Sen dom åren vi träffats sist hade han blivit en "hunter". Vi tittar ganska frenetiskt på Supernatural just nu och en hunter är en som jagar spöken, monster och demoner med mera.
Vi blev förälskade. Han lärde mig allt om det och vi började göra detta tillsammans. Det var roligt men också otroligt skrämmande. Dessutom på något magiskt sätt var han jätterik. Pengar var ald´rig något problem. Flera gånger i veckan var man nära döden och adrenalinet rusade i en. Detta pågick ganska länge i drömmen men jag kan inte berätta mer. Minns inte allt, bara att det varade länge.
Efter ett tag fick jag reda på att han var en nordisk Gud som hette Frode (vet inte om han finns, det ringar en klocka när jag hör namnet men, tja jag vet inte och jag har inte kollat upp det). Verkade som att den regerande religionen i sverige var just den gamla fornnodiska, när jag tänker efter. Han ville inte vara en gud, utan bara vara här i världen som människa och hjälpa till aktivt istället för att bara vara där, där gudarna var.
Det som jag drömde innan var hemskt och mardröms aktit så är det inget mot vad som kommer nu...
Jag blev med barn! Jag bodde här hemma i karlskrona och medans jag var hemma med stor mage så var han ute, fast mycket sällan och jagade. Min mamma var emot detta. Hon hade aldrig träffat mannen jag umgåts med under en längre tid och jag hade varit borta långa perioder utan att berätta var jag var. Men hon visste att jag var en jägare nu. Hon försökte tvinga mig till abort, men jag vägrade. Jag älskade det lilla som rörde sig i mig.
Hon började sprida ut på stan och i hela sverige att barnet jag bar på var en bastard och oäkting och ett monster. Allt detta var bland vissa det värsta som kunde hända en människa. Mamma trodde att jag hade blivit med barn av ett av dessa monster. Min moster var också mycket med, vid mammas sida och bidrog till att samhället fick veta.
Jag fick barnet hemma i min egna säng men min gud till man, kommer inte ihåg smärtan men jag kommer ihåg att det var jobbigt.
Efter någon vecka gick jag på stan med en blå barnvagn (vet inte vad barnet hade för kön, men detta kanske indikerade att det var en pojke). Jag letade barnsäng. Men min mamma hittade mig och försökte ta barnet från mig. Jag tog barnet ur vagnen och sprang. Samtidigt försökte jag gå in i olika butiker eller stanna och prata med människor om mitt barn och hur allt låg till, så dom ställde sig på min sida. Dom flesta gjorde det INTE. Men jag rusade mellan människa och människa medans jag kände min mammas skugga komma närmare och närmare från ett håll och min mosters från ett annat, andra jagade mig också när dom fick reda på vem jag var. Vi kom till en brygga, där jag hamnade i mitten. Dom stod på var sin sida och begärde barnet som var tvunget att förintas. Då försökte jag förklara om Frode och att barnet var motsattsen till monster. Att det var en halvgud. Såklart trodde dom mig inte.
Dom sa att jag var tvungen att ge mig barnet annars skulle dom med våld ta till sig det. Jag vägrade. Då började dom chanta och prata på ett uråldrigt språk, jag visste att dom pratade med gudarna och framförallt då Odin.
Dom kastade då två saker i vattnet vid bron, vet inte vad det var men det känns som att det var två människorkroppar inlinade i tyg.
Två skyllor kom fram. En skylla är ett urgammalt monster som ser ut ungefär som lochnesssjöodjuret men dom var ofta onda. Mamma ropade något till dom och en av dom steg upp med huvudet. Jag minns hur vattnet såg ut att koka och man såg skyllornas kroppar röra sig upp och ner i vattnet och rörde sig runt och hit och dit.
Den som hade satt upp huvudet ur vattnet, lyfte på huvudet upp mot himlen och sprutade eld. Fort kröp jag ihop på marken, med kroppen runt mitt barn så det skulle skyddas. Eld regnade över oss och det gjorde ont.
Än en gång begärdes barnet, fast denna gången från min moster. Jag vägrade såklart, denna gången med. Då ropade hon till den andra skyllan. Då gjorde den precis som den andra, fast den sprutade ut syra i ett andetag och nästa vinäger (konstigt). Här kan vi snacka smärta. Jag skrek och skrek och det gjorde så ont. Både i eld-såren syre-såren och sen på vinäger i det. Jag kände smaken av vinäger minns jag. (Ni måste förstå, detta gjorde ont. Det var som att det hände på riktigt. Jag minns exakt hur smärtan var). Jag svimmade. När jag vaknade så var allt borta, skyllorna, min mor och min moster och såklart.... mitt barn. Jag grät, jag grät så jag skrek. Inte för att jag hade ont, för det hade jag, utan för att jag förlorat mitt barn, att jag misslyckats ta hand om det. Som på magi, vilket det antagligen var, så var Frode där. Han lyfte upp mig och vi var hemma på ett ögonkast. Han hjälpte mig med att hela dom största skadorna men han var inte så kunnig i ämnet så jag fick ligga i sängen flera veckor med oerhörda smärtor.
Nästa scenario. Jag är än en gång på stan, denna gången med ett nytt barn. (jag minns att i drömmen hade det kännts som om bara en dag hade gått). Denna gången bar jag det i famnen hela tiden, ingen barnvagn. Såklart var mamma inne på vad som skett även denna gången, och rätt vad det var så jagade hon mig igen. Men ingen moster denna gången, vad jag minns. Mer människor hade tagit ställning till även detta barnet. Det var flera som var på min sida, men det var även flera som var på mammas sida. Jag var inne i en butik och pratade med en man, och han sa att om jag köper något så är han absolut på min sida. Jag minns att jag köpte ett skrivbordsskydd med teenage mutant ninja turtles på till min systerson. Då sa han något jag inte tänkt på. Att jag skulle samla in namnteckningar. Om X antal skrev under, skulle jag få skydd.
Jag var redan skyddad på sätt i vis med hjälp av Frode, något magiskt han satt på mig så varken mamma eller Odin kunde hitta mig på magiskt vis. Men jag såg mamma komma gåendes långt borta. Jag slängde upp mobilen och ringde Frode. Han kom inom några sekunder i sin röda sportsbil och vi kastades in i bilen. Han frågade om jag ville köra, men jag sa att jag ville hålla barnet. Sen körde vi i 140 ut från staden, ut på landet, han saktade inte ner försen vi var många, många mil från staden. Jag minns hur addrenalinet pumpade i mig och hur mitt älskade barn skrek samtidigt som jag försökte trösta och och jag blev tröstad av Frode.
Där slutar drömmen med ett hastigt uppvaknade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar