Detta var en dröm jag drömde för några veckor sen, men sitter fast som ett berg. Minns varendra liten detalj.
Jag var på en sorts bar. Det var sommar, det var varmt och skönt och jag var lättklädd. Ofta i mina drömmar har jag ingen uppfattning om hur jag ser ut, åtminstonde inte kroppsmässigt. Jag vet alltså inte om jag är smal eller överviktigt eller fet som jag är nu. Men i denna drömmen var jag väl medveten om att jag var precis lika stor som jag är nu.
Baren var mörkt inredd, med mörka träslag och soffor och stolar och själva baren, allt var i mörka färger. Men den hade stora fönster och den var fräsch och helt underbar att vara i. Jag minns tydligt att det även fanns en glassbar, hahaha.
Jag hade tagit en drink och satt och läste en bok, en av mina vanliga faktaböcker, i en skön barsoffa. Min drink sinade och jag gick till baren för att få en till.
Där stod en man. Normalbyggd, nästan lite snyggare än normalt. Lagom med muskler och ett jättevackert ansikte. Trotts sommarvärmen hade han långa svarta byxor, skjorta och en beige trenchcoat samt en hatt. Hatten är lite luddig, minns inte riktigt hur den såg ut men jag har för mig att det var en tophat. En sån joakim von anka har på sig. Mannen såg ut att vara runt min ålder, möjligtvis några år äldre.
Denna annorlunda man fångade mitt intresse. Men det kunde jag inte visa, men jag drygade med min beställning och sneglade på honom när jag trodde att han inte såg.
Rätt vad det är så vänder mannen sig mot mig och bugar och tar av sig hatten. Han säger:
"My dear, such a beautiful lady shouldn´t be all by herself in a bar like this, at this time of the evening. Please, follow me home and we can take a drink at my place, its not far from here."
(Jag minns orden exakt) Sen gav han mig en lapp där det stod att jag skulle möta honom runt kvarteret. Han bugade än en gång och svepte genom dörren. Han hade pratat med extrem brittisk dialekt, vilket jag anser vara väldigt sexigt hos en stilig man. Vilket han såklart var, trotts sin ovanliga klädsel.
Jag vet inte vad som hände med boken, för jag hade ingen handväska. Men jag väntade några minuter, fick inte verka för ihärdig. Jag stod och funderade på vad jag skulle göra. Skulle jag följa efter honom eller skulle jag strunta i honom etc. Men kvällen var vacker och solen höll på att gå ner. Det var precis lagom varmt. Så jag bestämde mig för att följa efter. Att slänga några ord med honom och sen bestämma mig.
(I drömmen tänkte jag: "Vad kan det göra för skada" Nu vet jag att det kunde egentligen göra massa skada, men man är väll inte så rationell i drömmar. Och även i verkliga livet hade jag nog följt med, impulsiv som jag är med mål att få många fina vänner. BTW jag var helt singel...)
Jag gick just runt hörnet där jag stapplade in i honom överaksande. Jag bad om ursäkt på dålig engelska. Så svarade han på svenska!! Helt ren svenska, ingen brytning utan precis som att han bott här hela livet. Han förklarade att han pratat på engelska med tjejer han fastnade intresse för och som han ville se mer av första gången han träffade dom. Det var ett knep för att få dom mer intresserade. Istället för att bli förbannad eller förolämpad så började jag skratta högt och ställde mig på tårna och gav honom en riktigt stor kram. Jag undrade var han bodde. Han pekade bort mot en grupp lägenheter lite uppåt ca 2-3 km bort. Inte långt alls.
För att komma frammåt snabbare så genade vi över ett fält med slagen vete. Det krasade under fötterna och vi gick långsamt och pratade. Han berättade att hans lägenhet var torftigt inrett och att det inte fanns så mycket, men den där groggen han lovat skulle finnas, skrattade han.
Jag undrade vad han åt efter han berättat hur torftigt det var. Då berättade han att ofta fick stora bunkrar med mat av sin mamma som räckte många dagar. Annars åt han ute. Han verkade absolut inte ha ont om pengar så jag frågade varför han hade det så dåligt inrett. "Jo du förstår, sa han, Jag har egentligen ingen egen stil. Jag gillar allt och kan aldrig bestämma mig. Jag har väntat på den rätta så att hon kan få bli inredaren. Jag betalar med glädje allt hon har. Har var tydligen vd för något stort internetföretag och det var inte bara det att han inte hade ont om pengar, han var dö-rik."
Jag började lite drömmande tänka att jag ville bli denna kvinnan, trotts den lilla tiden vi spenderat ihop så var jag redan upp över öronen kär i denna exentriska men tydligen ensamma mannen. Jag ville dock inte bli det för hans pengar eller att få möblera ett hem precis som jag ville ha det eller liknande. Jag ville det för jag ville inte att han skulle vara ensam mer, plus att jag redan var kär i honom :)
Något jag minns mycket tydligt var att när vi gick över vetefältet så svingade han mig i sina armar flera gånger och vi skrattade. Jag minns det så tydligt för jag tänkte: "Hur klarar han det här, med tanke på min övervikt och hur fet jag är..." i drömmen.
Vi kom fram mot lägenhetsbygnaderna men vi var tvugna att gå upp för en del stentrappor. Halva vägen upp så blev det som en plattform och vägen ändrade riktning. Där fanns det en massa burar, ungefär som kaninburar, fast större och luftigare. I dom så fanns det en massa hundar och katter. Inget av djuren såg illa ut, utöver kanske lite ensamma. Han gick mot en av burarna och tog fram en av dom mycket små katterna. Den var mycket liten, man såg att den var fullväxt, men den såg ändå ut som att den vore ett kattunge. Kolsvart var den med stora, gröna ögon.
Han berättade att här hanmnade djur som inte hade något hem. Hela lägenhetsområdet hjälpte till att ta hand om alla djuren och samla ihop pengar till mat och varvade med att leka och gå ut och gå med dom. "Men den här, sa han och höll upp den lilla katten, vill jag ha själv. Jag har bara inte tid och känner att jag inte kan ta hand om den perfekt ensam. Jag älskar henne och har döpt henne till Sjöljna. Min mamma lärde mig det ordet som barn och betyder kärlek, trygghet och hemma. Det är därför jag vill också vänta med att skaffa henne tills jag får en partner. För det är då mitt hem kommer bli ett HEM, inte bara ett ställe där jag bor."
Jag såg hur mycket han älskade katten och det lös ur ögonen på honom. Jag frågade försiktigt om jag fick hålla henne och det fick jag såklart. Men när han lämnade över henne så sprätte hon till och jag tappade henne. Jag stod nära kanten på trapporna och just nedanför där jag stod så var det tjockt med växtlighet. Det var massvis med ormbunkar och högt gräs och små buskar och trän. Just där tappade jag henne. Det var inte högt. Som högst var det kanske två och en halv meter, men inte ens så högt tror jag det var. Men katten var så liten.
Jag skrek till och hoppade försiktigt ner bredvid där katten hade ramlat. Jag brydde inte om mig att det var högt och att jag gjorde ont, för såklart så slog jag i hårt. Och jag började jag leta i buskaget. Jag hittade konstigt nog en massa hårliknande saker och tog så många jag kunde i famnen, fyra fem stycken. Men när jag kom ut så såg jag att allihopa var små hundar. (elakt och dumt av mig) Jag nästan kastade iväg hundarna med ett skrik och sprang tillbaka och jag letade och letade och ropade ursäkter och att jag var så ledsen. Jag var så orolig och jag bara letade.
Tillslut ropade han (fick aldrig, eller minns inte hans namn) att katten krälade borta vid baren. Hur den nu hunnit ta sig dit så fort, det hade ju inte gått mer än några minuter. Jag började vrålspringa mot dit han pekade och jag sprang och sprang. Jag kom fram till baren men såg ingen katt. Jag grät så häftigt och jag kände pärlor av tårar rinna på kinderna och ner på halsen. Jag sprang runt om det området och in i gränder och tillbaka och sen till baren igen.
Där vaknar jag. Jag fann aldrig katten.......
BTW Sjöljna är ett ord jag aldrig hört talas om för och om det finns så betyder det nog inte det han berättade. Jag vet inte vart jag fick det ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar