Konst

Precis allt som existerar är konst.
Man kan dela in allt som existerar i två delar. Skapat av människan, eller skapat av naturen. Allt som är skapat av naturen har en naturlig skönhet och är därför konst i sig. Människan har däremot ett sinne, och oavsett om det är medvetet eller inte så försöker vi alltid skapa saker som väcker en känsla bara av att titta på det. Därför är oxå det människor skapar en sorts konst, alltid.

Allt som väcker en känsla hos någon, oavsett om det endast är bara en människa eller oavsett om det är en positiv eller negativ känsla så är det konst. Jag har en vän som påstår det motsatta, meningen löd:
"Jag såg en tavla, den var så jävla ful och jag blev så förbannnad att man kunde ta många tusen för den sortens skit. Det kan omöjligt vara konst."
Bara genom denna meningen så har han stämplat verket som konst. Allt man minns och som har skapat en reaktion hos någon är konst.

Varför måste konst endast bestå av positiva känslor eller känslor som man associerar till något i sitt liv genom? En vän till mig tar bilder som är fruktansvärt underbara, men man kan inte säga att fotografierna bidrar till positiva känslor för en. Det är mycket blod, gore och död i bilderna.

Får du en känsla av att se på något; beundran, rädsla, skräck, kärlek, skratt, ja vad som helst. Då är det oklanderligt ett konstverk. Nu pratar jag om graffitti, vägskyltar, tavlor, burkar, en cocacola-flaska, tja vad som helst. Någon kan ha beundrat den blåa färgen på en vanlig vägskylt,"hence" är det ett konstverk omedelbart.

För många år sen när jag gick i gymnasiet så hade vi en klass som hette kulturhistioria. Var nog mitt absoluta favoritämne, åtminstånde första kursen. Jag har ett starkt minne om konst därifrån. Vi hade en diskution om vad konst var för något. Jag (som nu) proklamerade på att ALLT är konst. Min klasskamrat däremot sa att långtifrån allt är konst. Vi hade en vild diskution i ämnet med lite inflikar från andra men det var framförallt hon o jag som förde den. Jag frågade tillslut:
"NÄR är något konst då?"
och hon svarade:
"När någon säger att det är konst."
Jag ilsknade till något oerhört backade lite i min stol, tog sats och sköt med ben och armar fram min bänk i en fart som skulle concorde att bli grön av avund och röt till:
"Nu är DEN konst! JAG säger att DEN är konst därför måste den vara konst, eller hur?"
Hon tystnade och läraren tog över lektionen för hon kände väll att jag inte var riktigt att leka med längre. Malin (som min klasskamrat hette) och jag diskuterade aldrig ämnet mer och kände väll att det var överstökat. Jag fick aldrig veta om min lärare höll med mig eller inte, hon höll hela tiden en neutral ståndpunkt (stånd hihi) vilket jag anser att det är exakt vad en lärare ska göra när en diskution i klassen pågår.