Hitta mig

Om du älskar mig,
skulle du vara här med mig.
Om du vill ha mig,
då får du hitta mig.
Det är dags att bestämma sig.

Borde jag låta dig falla?
Förlora allt?
Så att du kan minnas själv.
Jag kan inte fortsätta tro,
Vi bara lurar oss själva.
Jag är trött på lögnen,
och du är försent ute.

Jag kunde inte ta skulden.
Trött på att skämmas.
Det måste vara fruktansvärt uttröttande att förlora i ditt egna spel.
Själviskt hatande,
Inte undra på att du är upphöjd,
Du kan inte spela offret denna gången,
Och du är ändå försent ute.

Hur kan jag ha bränt paradiset?
Hur kunde jag - Du var ändå aldrig min.

Så kom inte och gråt hos mig.
Om du älskade mig,
Så skulle du vara här hos mig.
Ljug inte för mig,
ta bara dina saker.
Jag har bestämt mig




Av erfarenhet, när jag skriver något poetiskt eller flummigt eller osammanhängande så måste jag förklara vad jag menar. Annars tolkar människor det jag säger ordligt.
Det jag menar är att JAG redan är förlorad och går inte längre att rädda. Ni tror säkert att detta är riktat åt Robert men det är det inte. Det är riktat till er alla där ute som vill slänga ett öga åt min blogg. Det jag menar med "kom o hitta mig" är inte då fysiskt. Försök ge dig in i mitt (och andra människors oxå för den delen) sinne och se hur den tänker, försök dock bara inte lösa upp knutarna. För det resulterar oftast bara i ännu värre snaror. Jag vet att jag personligen inte är något barnkryss, och jag VILL inte att ni ska lösa mig som om jag vore något soduku i söndagstidingen. Det jag vill är att ni bara ska ta er tid att se på mig, lyssna på mig och sedan acceptera mig för den jag är. Låt mig själv fylla i rutorna. Och tro det eller ej, men jag gillar att vara ett enigma.

Tack Evanecsence till en fantastisk låt, som jag stulig grunden till och sen "ruffly" översatt och ändrat lite så som det passat mig. Jag tar ingen som helst cred för detta. Det var mest bara känslan och meningen i det jag ville ha ut.

"Jag dricker aldrig något starkare än gin.
Före frukost."
-W.C. Fields-