Mycket på en gång.

Ja, man försöker ju gå på Iris Hadar 2 ggr i veckan, men det är inte alltid det funkar.
Nästa vecka så ska jag på möte med psyknämnden för fösta gången, kanske man kan göra sin röst hörd. Sen på torsdagen ska jag och Robert med underbara P för att gå på teater, var så längesen man var på teater.
Veckan efter det så börjar jag måndagen den åttonde april att plugga svenska 2. Vilket är både spännande och nervöst. Den kursen kommer pågå i tio veckor. Det känns lagom. Sen börjar jag samhällskunskap på lektion i augusti. Förhoppningsvis ska jag ha pluggat ett ämne till däremmelan. Jag måste köra igång nu med pluggandet. För det var så att efter X antal år så gällde inte ens samlade betygsdokument från gymnasiet utan man var även tvungen att plugga upp även dom. Det betyder att jag måste ha pluggat upp till gymnasiebetyg till året 2015. Jag känner mig aningen stressad. Men det känns skönt också. Äntligen kanske jag ska få ett gymnasiebetyg och i och med att jag inte känner mig så skoltrött som jag gjorde förr så kanske det både ska gå bra och jag förhoppningsvis ska få relativt bra betyg. Min författarkurs är nu över och allt jag väntar på är att få veta hur det gick för mig. Det skulle komma denna veckan, men jag är skeptisk till det. Men det gör inte så mycket.
Dagen efter, på tisdagen, ska jag till torteraren. Äh, det känns dumt att kalla honom det. Min tandläkare P är helt fantastisk och han gör allt för att underlätta för mig. När det är dags att laga eller ännu värre, dra ut en tand så får jag lustgas. Jag har nämnligen en fruktansvärd fobi för tandläkaren. Och jag vet inte vad jag ska göra när P går i pension. Det är dock långt dit, men ändå. Jag ska dock både laga och dra ut på tisdagen. Mamma ska med, hoppas jag iallafall. Hon sa det, men frågan är om hon kommer ihåg det. Får nog nämna det igen nästa gång vi pratar.

Annars när jag är hemma så håller jag på att sy som en galning. Jag syr ett korsstygn som jag har gett mig fan på att avsluta. Alla korstygn jag gjort (99%), när jag har sytt ett stygn eller två fel och upptäcker det 50-100 stygn senare, alltså så långt att det inte går att repa upp, så har jag bara lagt undan det och när jag är på syhumör igen så har jag köpt ett nytt. Jag har sytt fel (vad jag vet) två gånger så pass allvarligt som ovan beskriver. Då har jag kastat undan det för tillfället och gett upp. Men efter en dag till eller så, när sy-abstinensen tar överhand så tar jag tag i det igen och försöker laga det. Inte repa upp, men sy så pass att man inte märker felet. Och nu när man tittar på det så ser man inga fel. Framförallt inte om man inte har pappret framför en. Detta är för mig ett framsteg på det psykiska planet. Förr var det alltid så, sydde jag ett stygn fel (jag pratar riktiga livet, gå upp ett kg, inte gått till skolan, jobbet, iris hadar etc, jag får dåligt betyg på en uppgift och mycket mycket annat) så bara slängde jag det åt sidan och deppade. Nu tar jag en paus på en-två dagar och sen tar jag upp det igen. Inte ge upp bara för att man sytt ett stygn fel. Det är en metafor hoppas jag dom flesta förstår...

Idag ska Robert och jag gå till elgiganten för att kolla på en bärbar dator till mig, jag verkligen behöver en. Så att Robert vet vad jag vill ha när han har pengar nog. Jag skulle få en i julklapp, men sen har det trytt pengar och vi (se jag) har spenderat lite för mycket (fast nu har jag blivit bättre, jag överväger vartenda mynt jag ska lägga). Och så ska vi köpa en webcamera, för i kursen tyckte dom att det vore bra att köra skype. Har inte kört skype sen Robert bodde i USA, har ingen aning om vart den camen tog vägen... Behöver en ny iallafall, för den är nog nu över tio år gammal. Och sen ska vi köpa fotopapper och förhoppningsvis ett fotoalbum. Jag vill ha det som på gamla tiden. Fotoalbum ståendes bredvid varrandra, flera stycken. Kanske en liten markering om vad som var tillfället eller liknande. Och nu när jag har en fantastisk skrivare som skriver ut, kopierar, scannar och ska tydligen vara fantastisk på att skriva ut fotografier. DOCK(!) om det inte blir bra bilder så kommer jag skicka dom jag vill ha framkallade till ett bolag som framkallar bilder i bra kvalite.

Sen ska vi småhandla lite på maxi, får se hur det går. Idag vill jag bara ta det lugnt. Robert ska ha halvadag, men med vad tanke på vad klockan är nu (11.39) så vet jag inte. Jag hade ju hoppats på att han skulle vara hemma till halv ett-tiden. Men jag vet inte. Men om han är sen, så ska jag inte bli sur. Det får bli som det blir. Idag ska det vara en bra dag! Inget ska förstöra för mig. PUNKT! Om något eller någon upprör mig så fan i mig så ska jag inte bry mig, jag ska pausa dom känslorna tills i morgon. Då får jag bry mig.

XOXO