Ett ljus har varit borta i tre år. När jag suktar dit stjärnorna bär, fäller jag en tår. Hon är där uppe, där hon är som lyckligast. Jag tror att man hamnar där man är som lyckligast, i sina drömmars värld. När man är redo, om man är det någonsin, så kommer man reinkaneras. Jag vet faktist inte vad min systers drömvärld är. Men jag vet att hon är lycklig där hon är, därför borde vi vara lyckliga åt henne.
Jag lärde mig för längesen att Eskimoerna har som tradition att man inte ska gråta när någon gått bort. Därför den som avlidigt måste färdas genom en tunnel innan slutet och ju mer tårar och ledsamhet som framkommer, desto svårare kommer denna tunneln vara. Därför försöker jag att undvika att visa alltför mycket känslor.
Men jag vet när hon gick bort och framförallt begravningen, jag grät som en gris. Det var hemskt.
Jag vill bara säga att jag älskar henne.
Hon och jag drog inte alltid samma strå. Hon var mera modefokuserad och jag var mera "svart-"fokuserad. Eller egenfokuserad. Alltså, jag följde inte modet. Så jag fick lite kläder ett år av henne som absolut inte var jag. Det var modekoncentrerade kläder och ABSOLUT inte min stil. Så för att "ge igen" så när hon fyllde år så skickade jag henne ett nit-armband. Hon blev mycket upprörd och jag förstod inte varför. Jag blev inte lika upprörd när jag fick kläder som inte passade mig. Men idag spelar det ingen roll. När det kommer till såna saker så var hon helt enkelt mera koncentrerad på det. Jag ville bara ha det mera jämnställt, att man skulle acceptera var och en för hur den var.
Min syster är idag mycket saknad, och även om människor inte hör mig tjata om det så saknar jag henne enormt och det gör ont. Nu har jag börjat göra framgång i livet och jag önskade att hon hade sett mig. Att gå från den psykiskt sjuka lilla Liza till den idag "Liza" som orkar ta sig för saker. Jag menar inte att det ska koncenterar sig på mig. Utan hon ska ha en lillasyrra att vara stolt över.
Jag älskar henne. Jag älskar henne. Jag älskar henne. Och jag vet garanterat att hon vet om det fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar