Hade en sån otroligt tydlig dröm.
I början så levde jag och min bror med våra föräldrar. (Det var inte jag Liza Sandberg utan en helt annan karraktär, helt annan bror och helt andra föräldrar. Vi varken betedde eller såg ut som vi gör i verkliga livet) Men allt sågs ur min synvinkel, ibland. Ibland var jag hon och ibland var jag som en som tittar på en film eller dyl.
Vi blev gravt misshandlande och inlåsta tills en vacker dag, då jag var runt knappa 5 och min bror 3 år gamla. Våra föräldrar dog, det förklaras aldrig i drömmer hur eller varför men jag och han flydde. Vi levde många, år i skogen. Vi, fast mest jag. Även om vi åldrades till atronårs åldern så hade vi ändå samma mentalitet som ett litet barn. Då blev vi upptäckta. Man plockade upp oss och skiljde på oss. Sen började jobbet med att få oss tillbaka till samhället.
Jag kunde inte prata och läsa var ju en omöjlighet. Men efter det gått en väldigt lång tid så började jag förstå enkla ord. Det visade sig att jag hade ett sätt att skriva. Som hieroglyfer ungefär. En pil var "Jag" och en buske var "är" etc.
Jag fick en huvudledare som skulle vaka över mig dag som natt och som skulle lära mig allt från att tala och skriva till hur ett samhälle fungerar. Han hette Björn, minns jag mycket tydligt. Han var väldigt ung och trotts svåra kommunikationsproblem så blev vi kära i varrandra.
Men jag var ändå revolterande. Ofta flydde jag och hamnade i bråk. Jag var väldigt våldsam.
Det var så mycket som hände men jag minns inte alla detaljerna. Jag har fragment av att jag rymde flera gånger och hur dom lärde mig språket och allt annat. Men det var svårt. "Det går att ta tigern ur djungeln men inte djungeln ur tigern" så att säga.
Drömmen varade länge, kändes det som iallafall. Om man kan uppskatta hur längde det känns att den dröm pågår så brukar jag känna att en normalt lång dröm varar mellan en halvtimme till en timme. Denna känns det som 3-4 timmar. Det var en sån lång historia och så hemskt mycket detaljer.
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar