Slinga håret

Ny dröm!!

Jag drömde om att jag ville slinga håret och jag ville ha det riktigt professionellt gjort. Då fick jag en rekomendation av min kompis J att gå till en riktigt duktig frisör i stan.
"Han är lite okonvetionell och tar sitt jobb med största allvarlighet. Han slutar inte försen han är nöjd till hundra procent. Han är en perfektionist."

Tydligen är pengar inget problem i drömmar, för när jag ska göra något så kollar jag alltid upp priset först, men det gjorde jag inte. Jag gick bara dit. När jag kom dit så ombads jag komma tillbaka vid tre-tiden. Visst, jag gick och satte mig på ett café och drack te och läste. När jag kom tillbaka strax innan den tiden så var det fullt med tjejer och ett par killar i den medelstora salongen och det var knäpptyst. Man kunde höra en nål falla om det inte vore för frisörens tal. Han pratade på spanska och hade en kvinna vid sin sida som översatte. Då visade det sig att man fick dra lott om tiderna. Han pratade ganska mycket och jag var lite slö-intresserad. Tyckte det mest var bara mumbel bumbel om hur man skulle beté sig när dom gjorde håret och en massa annat ointressant.
Det stod två killar bredvid mig, där jag stod ganska långt bak mot skyltfönstret. Den ena lite övervikitig och klädd i svart och den som stod närmast mig var blond, svart tröja och slitna jeans. På något vis började vi viska tillvarrandra. Jag minns att jag gillade killen närmast mig. Jag kommer inte ihåg samtalet, men rätt vad det är så skrattade jag till lite för högt för jag kunde inte kontrollera mig. Frisören tystnade kvickt men fortsatte då jag lyckades kväva det sista. Men rätt vad det var så bröt jag ut i halvhögt skratt igen. Då sa han något  och pekade mot mig, massan framför mig särade på sig som havet gjorde framför Moses. Han pratade samtidigt som hans kvinliga tolk översatte. "Om du är verkligen intresserad säg att du inte är intresserad."
Jag var helt överraskad och förvirrad. Jag uppfattade inte riktigt vad det var jag skulle säga så jag sa: "Jag är intresserad." För jag trodde att tolken hade sagt fel eller att jag uppfattat det fel. Mannen började skrika (tydligen förstod han svenska) på spanska. "Det var ett test för att se om du var uppmärksam och intresserad och du misslyckades så ut ska du!!" Jag blev näst intill utkastad av dom andra frisörerna som jobbade under honom.

Jag började gråta och visste inte vad jag skulle göra. (Tydligen var detta oerhört viktigt för mig) Jag ringde pappa och han blev förbannad. Han tyckte det var orättvis.
Jag minns att jag gick runt i timtal och grät men det började långsamt lätta när det började mörkna. Jag gick mot tågstationen, jag bodde visst så pass långt bort att jag var tvungen att ta tåget och det gick inte försen sent på kvällen.
Där hittar jag en pojke mellan 3-5 års ålder gråtandes. Jag tog honom i famnen och försökte trösta honom. Det lilla jag fick ut från hans hulkande var att han hade gått vilse och tappat bort sin mamma och pappa. Mitt tåg gick framför näsan på mig, men jag tänkte inte lämna en ensam pojke för sig själv.
Efter vi suttit en stund på paviljongen utomhus, det var varmt ute. Så kommer frisören och den kvinnliga tolken springandes. Pojken hoppade ner från bänken och sprang mot dom. Pappan (frisören då) tog upp honom och kysste honom på kinden samtidigt som han gick mot mig. Först öste det ut hårda ord på spanska. Kvinnan kom lite efter och sa "Är det sant som min man säger? Att du kidnappade vår son för att ge igen för att vi kastade ut dig?"
Jag ruskade hårt på huvudet så mitt långa hår kändes som piskrapp mot ansiktet. Jag förklarade att jag hade hittat honom här och tänkte stanna hos honom ett par timmar, om inte någon hittat honom tills dess så skulle jag gå till polisen med honom. Jag trodde det var bäst så. Mannen lugnade sig och fråga på spanska sin son om detta var sant. Med sin barnsliga röst så yttrade barnet några ord och då lugnade båda ner sig. Enligt pojken så var det jag sa var sant tydligen. "Hur hittade du honom här?" Kom frågan. "Jag skulle ta mitt tåg hem och då fanns han här, hur han hade hittat hit vet jag inte." Dom tittade på varrandra och frågade "Skulle?"
"Ja, Mitt tåg gick för några timmar sen men jag kunde inte lämna honom." Tårar steg upp ur parets ögon och dom bad om största möjliga ursäkt. Jag förklarade att det var ingen som helst fara. Mitt nästa tåg skulle gå om sex timmar och jag hade en bra bok. Jag satte mig igen och började pyssla med mobilen. Mannen tittade på mig och sa på svenska "Jag färga ditt hår, det du ville?" "Nja," svarade jag. Jag vill slinga det." Mannen sa något på spanska till kvinnan och hon frågade hur jag ville ha mitt hår gjort när jag kommit dit tidigare på dagen? Jag sa att jag alltid drömt om att ha dreadlocks men just nu känner jag för att ha långt, friskt, brunt hår med väldigt ljusa slingor i och att toffsen (Jag drog i toffsen jag har på sidan för att visa vad jag menade) är helt blond, i sammma färg  som på slingorna. Och en lätt klippning hade jag också hoppats på.
På något sätt trollade mannen fram allt som behövdes till det jag ville ha på paviljongen och satte mig i en stol och tvättade håret på mig. Sen började han färga håret brunt. Sedan flätade han det och la blond färg på det samt toffsen. Klippningen var redan avklarad och kvinnan hade gått hem med den nu sovande pojken. Undertiden färgen verkade pekade han på min arm som är täckt av murgröna och frågade: "Var du gjort dom? Jag också ha." Han drog upp armen och hade en liknande med hundra gånger sämre, såg ut som att ett barn gjort tatueringen. Jag drog handen över dom och det var väl läkt och det var lite lätt bleknat så den var ett par år gammal. Då sa jag "Gå till min tatuerare," jag drog ett ark ur mitt skrivblock och skrev ner adress och telefonnummer. "Han kan fixa det där garanterat, bli lika bra som min. Jag lovar" Samtidigt som jag sa detta så kände jag i själen att min tatuerare skulle fixa den.

Håret blev färdigt och jag tittade mig i en stor spegel mitt framför mig och var mer än nöjd. "När du vilja ha dreads, du komma till mig. Du först i kön, jag avbokar kund för dig." Jag nickade och räkte fram en bunte pengar till honom. Han höll uppe händerna och vägrade ta dom. "Du rädda min son, inga pengar i världen värt det. Du alltid komma till mig, du alltid först i kön, du alltid få precis det du vill. Aldrig pengar." Jag svarade att det kunde jag omöjligt ta emot. Han svarade bara att det hade med heder och rättvisa att göra på knagglig svenska. Än en gång försökte jag pressa honom på pengarna.
Mitt tåg kom och jag sa, "Jag tar med glädje mot ditt erbjudande, jag kommer nästa gång jag vill ha håret fixat. Men jag ringer innan och bokar tid så du slipper ställa in kunder." Han log det största leende jag sett i mitt liv och vinkade av mig samtidigt som tåget åkte sakta iväg.