Detta är en film som jag har jag om och om igen under mina yngre tonårsdagar men har dock inte blivit sedd igen på nog en tio år nu. Min kära syster sa härromveckan på facebook att hon skulle se den och då blev jag sugen.
Jag började tänka på att det kanske var saker jag inte förstod i filmen som jag kanske förstår nu, när jag är äldre och lite mognare. Jag såg den nog ett 50-tal gånger mellan åren 11-15 och jag älskade filmen. Jag förstod inte mycket, men det var något med den som fick mig att känna mig tillfreds. Och så nu, när jag sett den igen precis, så får jag precis samma känsla. Fast nu förstår jag dom sublima referencerna, vad dom gör och hur det påverkar och skildrar filmen.
Nu förstår jag att filmen är mycket djupare än vad jag ansåg den vara när jag var yngre. Men nu förstår jag. Att trots att vi alla är så olika, bra på olika saker, har olika färdigheter, olika mål och olika förutsättningar så är vi ändå samma och likadana. Vi alla har krav på oss, framförallt i tonåren, som vi förväntas klara. Dom målen är tillexempel att vara populär, ha bra betyg eller vara en duktig sportsman är olika, men ändå i grunden likadana. Det är ett ansvar som påverkar en och hjärntvättar oss till att vara människor vi egentligen inte vill vara. Vi blir satta i fack, där vi egentligen inte tillhör, utan snarare att vi alla befinner oss i samma fack. Alla tror vi att vi är ensamma med våra problem, men det är tvärtom. Vi har alla precis samma problem, bara det att på ytan är vi olika. Har man blivit satt i ett fack att man är en tuffing och brottsling, då är det svårt att skrapa av sig den ytan och istället så bidrar det med en framtid som vi egentligen inte vill ha. Det slutar med alkoholism, misshandel och arbetslöshet. Barar för den där etiketten man fick i skolan genom vänner, lärare och familj. Det är svårt att ta sig ur en sån position och istället vända på bladet och kämpa för bättre betyg när man har så mycket press från alla andra. Eller sluta med sporten man egentligen hatar eller börjar tröttna på. Att ta sig ifrån etiketten "konstig". Att börja med en sport är så gott som obefintlig att få grepp om om man är ett ess i ämnena i skolan.
Vi kan alla vara vänner om vi tar oss ur dom facken och umgås med varrandra, inte för att man har hamnat i samma gäng, utan för att den ena tycker om den andra. Men detta är svårt.
Vi är alla lika, oavsett hur vi ser ut utanpå.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar