Vad jag än tar på mig så är jag ändå för tjock
och allt jag skriver har förmågan att bli för kort.
Jag är så trött
försökt vara allt på en o samma gång
Perftekt fästmö, orka städa, laga mat
men allt jag vill är bara att lägga mig på golvet
rulla ihop till en boll och gråta, gråta från ljupet av mitt bröst
När ska jag sluta gråta o börja agera?
Det finns så mycket måsten
och krav sen på att vara bra på det man är bra på.
Och mitt i allt detta ska man vara sann!
Jag kämpar för att hitta min plats både här och där
och rätt vad det är så har man glömt vem man är
Jag ser mig i spegeln med ögon röda av gråt
Jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös i natt
för jag vet hur det känns.
Vi lever i vår egna värld
och jag känner mig så trygg hos dig
och jag känner mig älskad
Varför bryter jag då snart ihop?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar