Jag har lite psykiska problem och får lätt mycket ångest. I morgon klockan tio opas jag och idag har jag mått långt ifrån bra. Även att jag inte har något att vara orolig över så kommer den. Det är HELT okontrollerbart. Förr tröståt jag något enormt. Det blev en ond cirkel. Ångest-köper mat/godis-trycker i mig-mår bra en stund-ångest över att jag ätit massa skit (rep x antal gånger). Idag kunde jag inte tröstäta min enorma ångest bort. Var ute och åkte med min pojkvän och när vi stannat utanför citygross så såg jag en ung flicka sittas utanför. Rent reflexmässigt och nästan i panik slet jag åt mig filten vi har i bilen. Jag hade inte planerat att gå ut ur bilen (ville inte vara ensam hemma). Men i rosa foppatofflor, röda slitna tajts, och en stor svart tröja stampar jag med bestämda steg mot den lilla flickan. Jag la 20 kr i hennes han och lindade in hennes skakande ben i en lila filt. Hon tackade på skrappig engelska och såg mycket lycklig ut. Jag blev alldelles förvirrad på hur jag skulle visa min egna uppskattning, för hon hade så dålig engelska. Tillslut bugade jag djupt på japanskt vis. Satte mig i bilen och min sambo pussade på mig och sa att han var stolt över mig. Jag var helt vimmelkantig av känslor. Men jag mådde ändå ganska mycket bättre än tidigare. Så jag och min älskling spenderade eftermiddagen med att köpa och dela ut filtar, vantar, varm choklad, lussebullar och mycket liten andel pengar. Mådde jättebra när jag kom hem och bara lite ångest kvar. Dock var nog detta mycket påfrestande på min kropp och hjärna då jag inte heller hade knappt sovit något natten innan. Jag däckade på soffan och sov djupt i 5 timmar i streck. Så nu är det något nytt och mycket mer givande än hetsätning jag kan göra vid hög ångest. För nu blir det ingen ond cirkel. Det blir en god rak linje. Ångest-köpa saker till dom behövande-dela ut dom-mår bättre Punkt.