Dum jag är...
Jag har såna humörsvängar ibland så jag blir rädd själv. Inte undra på att Robert blir orolig. Jag vet inte om det är mina mediciner, hormoner eller något annat. Men idag har jag haft ångest hela dagen (helt utan anledning, värsta sortens ångest) som slutar i ett fruktansvärt tjur/vredes-utbrott. Jag låg i sängen o försökte varva ner min ångest och Robert skulle åka o handla. Men han klagade lite lätt över pengar och jag blir helt vansinnig. Jag hatar mig själv när jag blir sån. Jag vet att vi har slösat på pengar denna månaden men jag blir så irriterad att han kommer just när jag försöker bli av med ångesten. Det hjälpte inte direkt. Men efter en timmes långt bråk så slutar det med att vi blir halvt om halvt vänner o Robert åkte för att handla medans jag ska försöka hantera min ångest (jag orkade inte åka o handla för min ångest). Låg i sängen för att försöka bli av med ångesten. Men det hjälpte inte. Kollade igenom mina kompisars bloggar sen och kom på att min ångest brukar släppa när jag skriver. Satte på bloggern o började blogga, nu känner jag hur orden bara flyter fram samtidigt som ångesten stillar sig sakta, skönt.
Ska nog prata med min terapeft C om byte av mediciner. För nu brukar ångesten o panikångesten blir för stora. Dom gör sig särksillt påminda när det är dags för någon form av städning. Kan inte ha det så här mer. Dumma dumma dumma mig.
Fick solsidan i går som vi hade köpt av min systerson via jultidningar. Såg 8 avsnitt på raken nästan o dom sista idag. Vi gick inte o la oss försen halv fyra i natt o jag somnade inte försen halv sju. Så går det när jag inte tar mina mediciner som jag ska. Ojsan, glömde ta medicinen. Så, nu är den tagen. Då behöver jag inte oroa mig för att det blir en sen natt.
Nu ska jag spela lite New super mario bros. wii en stund se om ångesten släpper mer. Ta hand om er. Kram